Category: Zombie

Ett väldigt tungt år på många sätt. Ett jobbår som satt min hälsa på prov och utmanat mig på precis alla sätt som finns att utmanas på. Ett år då mina magproblem eskalerat kraftigt men som avslutats med att sjukvården äntligen tagit mig på allvar och börjat utreda mig grundligt. Inga besked än men i början av nästa år väntar röntgen av magen och efter det vet vi nog förhoppningsvis mer. Året har också varit tungt vad gäller hundarna och då främst Zombie som jag länge inte trodde jag skulle kunna vara aktiv med alls. Det har varit många veterinärbesök, mycket oro och tårar. Nu är det värsta över. Hon hostar en del men det känns som det ständigt blir bättre. Vi avmaskar för att hålla de hemska parasiterna borta för all framtid! Trots att vi var borta från tävlingsbanorna och träning i cirka 7 månader hann vi ändå med en hel del. Vi har under året tagit:

LP1 – tre förstapris i lydnadsklass 1 på tre tävlingar. Något jag är otroligt stolt över då Zombie är den första hund jag tävlar lydnad med.

Vi har fått ett uppflytt i nybörjarklass i rallylydnad. Det var väldigt roligt och jag tror det blir betydligt mer rallylydnad för oss kommande år.

I agility har vi tagit 3 pinnar i agility klass 1 och 2 pinnar i hopp klass1 samt 1 pinne i hoppklass 2. I hoppklass 2 har vi dessutom två nollade lopp som inte gav någon pinne så det känns som att vi har där att göra. Vi behöver bara förfina oss lite och jobba ihop oss lite till. Jag har höga förväntningar på kommande år, förutsatt att vi alla håller oss friska och krya.

Våra mål för 2014 var:

  • Träna för flera olika bra instruktörer i agility. Projekt ”suga in kunskap som en svamp” forsätter.

Vi hade inbokade kurser för Annika Aller samt en heldag för Jenny Damm men Zombie var sjuk så det blev inte av. Får stå kvar nästa år och året efter det för fullärd blir man aldrig och det är både kul och nyttigt att gå på kurs.

  • Komma upp i klass II i agility

Jajamän, det lyckades vi med :D

  • Jobba fram en bra rutin i tävlingssitutioner

Både ja och nej. I lydnaden och i rally tycker jag mig känna att vi har en bra rutin men i agilityn är jag fortfarande jättenervös, så pass att det påverkar min prestation.

  • Gå en lydnadskurs för att få mer/bättre verktyg för att komma vidare i lydnaden

Har inte blivit av.

  • Försöka oss på LP1

Jajamän! Det klarade vi!

 

Löp

Zombie verkar ha rätt långt mellan sina löp. Senast löpte hon i mars, så cirka 8 månader sedan. Jag har samtalat lite med henne och uppmanat henne att vänta med sitt löp till precis nu ;) . Just i december är det nämligen inga tävlingar inplanerade och vi ska mest ta det lugnt så då passar det perfekt med ett löp, så tur för mig att hon lyssnade. Hon brukar vara lite mer slö än vanligt under löpen så då kan hon gott få ta det lite lugnt. Ozzy har haft många kärleksförklaringar att ge till sin syster och är snabb med att charma henne. Tur han är kastrerad…Zombie gillar verkligen uppmärksamheten, och då inte bara från Ozzy utan från alla. Hon vill gärna att alla ska se hur speciell hon är ;) .

Från idag är det fyra hundar i hushållet. Hemma är det inga problem men lite dragigit i kopplet är det allt när vi är ute och går. Det lägger sig förhoppningsvis fort ;) . Tyvärr blir det lite tävling mellan flickorna vem som ska gå längst fram och jag har lite dåligt tålamod för såna olater ;) . Zombie är lite av en ragata inne, hon vill helst inte att Java är i närheten av mig och ligger och småvaktar. Inget jag tillåter och det gör mig irriterad. Hennes bitch-gen kommer bara fram mer och mer. Jag hoppas bara att hon blir lite mer balanserad i det när hon blir lite äldre. Just nu är det i hennes värld en uppsättning regler för henne och en för alla andra. Hon vill gärna diktera för andra hur de ska göra men är inte så bra på att bli tillsagd själv…Vad hände med den lilla valpen som var så mjuk och försynt ;) . Skämt o sida, försynt har hon aldrig varit :D . Min kärlek till henne är lika stor oavsett bitchighet men det är klart man ibland önskar man hade den där supersnälla hunden som älskar alla och aldrig gör något fel, en sån där hund man uppfattar det som att alla andras hundar är men som troligtvis inte alls är fallet. Jag älskar mina hundar oavsett, jag är inte heller perfekt så varför ska jag förvänta mig att de ska vara det.

IMGP7293Snäll och försynt? Eller inte :D

 

 

I söndags åkte jag till Kungsör för agilitytävling. Det gick bra att åka själv och hög musik höll mig vaken både dit och hem. Det var en väldigt snabb och effektiv tävling så jag var där ifrån innan lunch. Första starten var ett agilitylopp. En bana som innehöll en svaghet för oss, nämligen tunnel under A-hindret. Döm min förvåning när detta sitter som en smäck! Vi hade verkligen ett kanonlopp. Hon hade jättefint tryck under tassarna och jag var så där verbal som jag vill vara. Det var ett av de bästa lopp vi sprungit, då blir det extra snöpligt när hon går upp på gungan och sen hoppar ner…men vad gör man, det är bara att ladda om och komma igen.

Lopp två var också ett agilitylopp men till skillnad från det första loppet var jag inte alls en bra handler. Jag tryckte på för hårt och hon sprang bredvid en tunnel istället för igenom, det krävs kanske mycket styrning för att få en tunneltokig hund att göra det så redan där hade jag satt ribban för detta lopp som nog var ett av de sämre vi sprungit ;) . I detta lopp ville hon inte ens gå upp på gungan…vi har inte haft några sådana problem innan men jag tänker att jag får träna gungan mycket framöver och belöna, belöna och belöna. Sen är det bara att hoppas att det var någon olycklig slump som orsakade detta.

Sist ut var hopploppet. En riktigt klurig bana men staket, threadle, ta hinder från fel håll och slalomingång från sidan. En bana helt i vår smak! Vi nollade men tyvärr hade vi några för yviga svängar och jag var helt tyst. Ibland sa jag inte ens tunnel vilket ledde till att hon skällde på mig ett par gånger och blev lite osäker och då får jag inte maxfart ur henne av förklarliga skäl. På grund av allt detta räckte inte tiden till någon pinne utan vi hamnade placeringen efter pinnplats. Det var lite tungt där och då men nu känner jag mig mer nöjd. Jag vet att vi hade kunnat ta in massor med tid med skarpare svängar och om jag varit mer verbal.

SONY DSC

 

I torsdag denna vecka åkte jag och Johanna för att träna lite agility i Högbyhallen. Den var alldeles för liten för övningen jag kollat ut så vi fick fixa ihop något på plats. Det blev faktiskt mer lyckat än vad skulle kunna tro. Vi körde tre olika kombinationer utifrån den övning vi byggde. Alla innehöll gungan vilket var bra då tanken var att köra mycket agilityhinder. Det som verkligen strulade för oss var threadle. Jag körde bara på vår svaga sida och det är nyttigt. Jag ser när jag kollar på filmen att jag vrider upp för mycket och alldeles för sent. Hon får inte ens en chans att veta vart hon ska innan hon landat och hunnit ta ett galoppsprång. Fy på mig, det är bättring som gäller när det kommer till timing. Vi hade väldigt kul och jag är väldigt nöjd med att det känns som Zombie har börjat lägga in en extra växel. Jag ska försöka förvalta detta extra driv och försöka bygga vidare på det. Imorgon väntar årets näst sista tävling. Jag kommer åka helt ensam då mitt resesällskap var tvungen att ställa in på grund av sjuk hund :( . Jag klarar mig nog men det är klart att det hade varit trevligt med sällskap. Lyckligtvis har jag min allra bäste vän med mig i bilen, så länge Zombie är med så klarar jag mig alltid <3

Igår flyttade vi in agilityhindrena till ridhuset. Vi körde en klass 2 bana som innehöll en riktig utmaning för oss. Det var threadle direkt efter slalom. Zombie gick ur slalomet gång på gång. Det visar tydligt att vi har lite att jobba på där men det får bli vårens projekt. Theadlen gick faktiskt helt okej, det är svårt men det börjar känns som det börjar lossna lite.

image

Idag har vi varit iväg och spårat. Det blev ett fältspår med två vinklar på cirka 200 meter. Hon började stark men var väldigt osäker i mitten men vi lyckades få till ett väldigt fint avslut. Någon sköt i skogen när vi gick spåret och det gjorde att hon avbröt spårandet. Hon var visserligen på banan ganska snabbt igen men berörd var hon. Tur att hon än så länge kan släppa det fort, det ger mig hopp. Hon markerade inga pinnar idag vilket var tråkigt för det brukar annars vara något hon är väldigt noggrann med. Idag var hon lite hetsig vilket kan ha varit anledningen.

Nu på kvällen har vi även kört ett minipass lydnad inne. Jag har introducerat henne för en tasstaget så nu har jag äntligen tagit första lilla steget till att lära henne rutan. Vi har även kört lite sitt och ligg för fjärren. Rumpan rörde sig bara två ynka gånger så jag är nöjd.

Igår tränade vi för första gången på säkert 1,5 vecka. Jag har inte haft någon inspiration till att träna alls och knappt till att gå promenader. Det är inte likt mig men ibland behöver man bara en träningspaus och jag tror det gjort både mig och Zombie gott. Hon hade sån fin attityd igår och även om hon gick som en banan i fria följet så hade hon sån glädje att jag inte kunde annat än att le. Vi tränade på:

  • hopp över hinder

Vi jobbar vidare med externbelöning och att hon ska kunna hoppa bort från mig. Igår behövde hon även hjälp genom att jag fick ta ett kliv framåt så där har vi backat lite.

  • halter i fria följet, både rakt fram och efter svängar

Igår var de helt okej halterna men det är så ojämnt. Vet inte riktigt hur jag ska få henne att förstå att hon ska vara rak. Försöker tänka på belöningsplacering men hennes rumpa är snabb på att röra sig ur position.

  • metallapporten

Körde vi mest på skoj. Det kommer bli en utmaning utan dess like men jag lyckades ju med den vanliga träapporten så då ska jag väl lyckas med en metallapport också. Igår lyft hon den en kort stund och jag är nöjd med det som en börja. Det är långt kvar innan hon ska kunna det momentet.

  • fjärren

Hon har snabba fina uppsitt men rumpan vill inte alltid hålla sig i position. Försöker jobba lite med avstånd men det är svårt när jag är längre ifrån henne än 1 meter.

Lite bilder från igår eftermiddagen då jag lyckas komma iväg med hundarna precis innan solen gick ner.

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

 

Idag fick vi verkligen jobba oss igenom en riktig utmaning. Våra svagheter blir tydliga men självförtroende växer också för jösses vad mycket vi faktiskt klarar. Denna övning (den nedre av de två) körde vi idag när vi träffade Anna och hennes hundar för en av de sista utomhusträningarna för i år skulle jag gissa.

 

Vad var inte svårt i denna övning? Inget! Jag bröt ner den i fyra delar. Först 1-5, 5-8, 9-15 och 16-21. Svårigheterna i första etappen för oss var att få in henne i rätt tunnelingång vid nummer 3. Utöver det var så klart threadle svårt men det lyckades vi faktiskt sätta varje gång även om det inte var det mest graciös kanske ;) . Andra delen var nog den som gick lättast. Såg till att vara vid slalomingången och leda in henne, hade jag inte gjort det hade hon inte klarat det. Slalom är vår svaghet och denna övning visade tydligt på det. Hon har svårt för ingångar och går ur om jag ligger efter henne eller driver ut för långt i sidled. Tredje delen började jag med slalom för att hinna med ett byte mellan 8 och 9. Försökte med framförbyte och då ville hon gärna gå ur sista porten. Fick till någon repetition då det funkade men då var jag tvungen att springa förbi slalomet och stå precis i linje med det för att hon inte skull gå ur för tidigt. Utöver den svårigheten var det totalt omöjligt att få henne runt hinder 12 utan istället satt hon på hinder 4 varje gång. Sista etappen var slalomet omöjligt för oss. Jag kunde inte lämna henne i slalomet så att jag skulle kunna hinna från 17 till 18 och sen blindbyta innan 19. Avslutade med att köra nästan hela kombinationen i sin helhet. Körde hinder 1-16 (iställer för att ta hinder 12 från fel håll fick hon hoppa hinder 4 igen och sen hinder 12). Vi satte det och det kändes verkligen kanon. Jag var tydlig hela tiden och pushade på henne, är riktigt nöjd med både henne men framförallt med mig själv. Jag blir lätt låst när det blir svårt men idag höll jag fint fokus och gjorde det bästa jag kunde :) .

Slalomet behöver verkligen jobbas igenom men det får bli ett projekt till våren!

Inte förrän man får se lite sol inser man hur mycket man saknat den och hur viktig den är. Tre dagar av ljuvliga promenader i solen är som balsam för själen. Fotade lite en av dagarna och är riktigt nöjd med några av bilderna men det är svårt att misslyckas med så fina motiv som jag har ;)

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

”Ser du nåt därinne matte?”

I veckan har jag faktiskt tränat rätt flitigt. Två korta pass med kontaktfält. Balansen börjar lossna lite nu och hon känns mer självsäker och saktar inte ner så mycket, nu ska vi bara hålla kvar det här och fortsätta utvecklas. A-hindret lämnar en del att önska, hon saktar ner en hel del…gungan är helt okej och nu jobbar vi mest med byten efter. Vi har även kört en riktigt svår kombination tillsammans med Anna och hennes hundar. Jag var en riktigt dålig hundtränare som försökte mig på att köra allt på en gång och belönade typ inget alls…efter en liten påminnelse från Anna så bröt jag ner övningen och vi fick till några delar riktigt bra. Med tanke på att vartannat hinder skulle tas från fel håll är jag riktigt nöjd.

I lydnaden har vi jobbat på halter som är sneda och vinda 7/10 gånger. Hon tycker nog att jag är alldeles för petig :D . Är det någon som har några bra tips på olika övningar man kan göra för att träna halter tar jag tacksamt emot det. Just nu jobbar jag mest med att vända på stället och det skapar mest frustration då hon själv tycker hon gör rätt hela tiden och inte känner skillnad på det jag belönar och det hon inte får belöning för. Utöver det har vi börjat träna på hoppet inför klass 2. Än så länge har vi bara jobbat med externbelöning och kunna hoppa från utgångsposition. Vi skyndar långsamt men jag ser framsteg för varje pass. Är rätt säker på att hopp bort från mig kommer vara det svåraste att lära henne så när det väl lossnar tror jag det andra kommer fall på plats ganska fort. Vi har också börjat leka lite med budföringen. Inte för att jag är säker på att vi någonsin kommer starta i brukset men det skadar aldrig att träna för vem vet.

Förhoppningsvis är detta vår första titel av många ;) . Vi hade en riktigt bra känsla igår och trots några enstaka gnäll så är jag otroligt nöjd. Vilken skräll! Tre tävlingar, tre förstapris, det är helt otroligt. Jag har inte riktigt fattat det än tror jag. Att gå från att inte ens våga tro att vi någonsin ska kunna ta ens ett LP1 till att känna att med hård träning kanske vi kan komma rätt långt i lydnaden. Jag har haft en sån felaktig blid av lydnaden vilket har fått det att kännas omöjligt. Nu när jag varit på ett par tävlingar inser jag att så verkligen inte är fallet. Nu bröjar vi med att ta sikte på klass 2. Jag känner mig väldigt peppad och redo att ta mig an en ny utmaning. Det är flera moment som måste läras in och jag har redan lagt upp en liten plan. Det kommer bli kul det här! I vår/sommar hoppas jag vara redo för en klass 2 debut. Det är ingen stress utan det får ta den tid det tar.

Mest nöjd gällande gårdagens tävling är jag med uppvärmningen. Jag har hittat vårt sätt och nu ska jag bara hitta balansen. Zombie behöver verkligen ladda ur innan start. Hon är så övertaggad. Igår värmde vi upp cirka 20 minuter och första fem var hon rätt gnällig men efter det släppte det och hon var precis så bra som hon kan vara. Tyvärr blev det ett för långt uppehåll mellan vår uppvärmning och vår start så hon hann bli lite trött. Det gäller att hitta balansen och rutinen men det kommer vi att göra för nu har jag hittat nyckeln. Snart tror jag gnällandet är ett minne blott.

Här har ni poängen och en bild på sötnosen i sin LP-rosett och med sin fina pokal <3

 

 

Just nu är det mycket hormoner i Zombie lilla kropp. En anledningen till att jag starkt funderar på att kastrera henne är just den fas hon är inne i nu, nämligen spökfasen. Hon ser spöken lite här och var och jag tycker det är rätt jobbigt både för henne och mig. Här om dagen låg hon i soffan och vaknade med ett ryck och tittade ut genom fönstret och tyckte hon såg nåt och hon kunde inte släppa det utan gick runt och skällde och frustade. Till slut fick jag gå med henne till ett annat rum för att hon skulle kunna släppa det. Om jag ska utgå från förra löpet är det rätt lång tid kvar tills hon börjar löpa men de andra hundarna verkar tycka annorlunda och är lite intresserade och rent tidsmässigt är det verkligen dags. Det är 7 månader sedan hon löpte sist. För min del kan hon gärna få knipa till december när vi ändå ska ha vila.

Jag funderar mycket på det här med kastrering och väger fördelarna mot nackdelarna.

Fördelar

  • inga löp!
  • inga mer hormoner som spökar
  • hälsa, minskar risk för cancer och utesluter livmodersinflammation

Nackdelar

  • hennes matfixering kanske blir ännu värre
  • pälskvaliteten kan försämras
  • ämnesomsättningen blir sämre, svårare att hålla en bra vikt
  • har hört fall där hundar blivit ännu mer spökiga efter kastrering
  • ett stort ingrepp som i sig medför risker

Det är ett läskigt beslut. Nu vet jag vad jag har och vad jag kan räkna med men jag har ju ingen aning av hur hon blir av en kastrering. Det kommer få vändas och vridas lite till innan jag fattar något beslut.