Category: Tävling

I lördags var det agilitytävling och dessvärre har veckan varit så intensiv att jag inte ens hunnit blogga om den. Det var en magisk känsla att få packa in hundar, tält, stolar och burar i bilen och få åka många mil till Köping för cirka 1 minuts episk glädje ;) . Det var ju inte vilken tävling som helst utan vår comeback efter ett väldigt långt uppehåll på grund av lungmasken. Det var så himla roligt men jag var fruktansvärt nervös och det var mindre kul. Som om det inte vore nog att komma tillbaka efter ett uppehåll från agilitytävlingar på över 6 månader så skulle vi starta i klass 2. Banvandringen kändes kanon. Lugnet spred sig lite i kroppen och jag kände att det här klarar vi. Det gjorde vi…nästan ;) . Jag blev lite efter på slutet och sprang inte på tillräckligt så hon missade ett hinder. Försökte få över henne men det krånglade massor vilket i efterhand var så himla onödigt. Jag borde bara sprungit av och belönat, ska se till att göra det om det händer igen. Jag är hur som helt väldigt nöjd med vår klass 2 debut och kände absolut att vi hade där och göra. Snart får vi ju en ny chans eftersom Flen väntar på lördag :) .

Vi har en pinne kvar i klass 1 och jag skulle ljuga om jag inte sa att jag hade hoppats på att den skulle ha suttit. Så ville inte riktigt agilitygudarna utan vi fick slalomfel då min lilla prinsessa ville påminna sin matte att hon inte fått träna på att söka in i slalomet själv på väldigt länge och då kan man inte det. Bakläxa för mig där så jag ska försöka få till nåt träningspass snart då hon ska få repetera detta lite. Jag har tränat väldigt svåra slalomingångar sen jag satte igång henne igen så jag får skylla mig själv. Utöver det gick loppet riktigt bra. Gungan var kanon och balansen får godkänt även om hon gärna saktar av lite vid nedfarten. Det var väldigt kul att vara igång och tävla agility igen och till nästa tävling hoppas jag att min nervositet är lite bättre och att jag istället hittar det där jävlaranammat som jag hade innan hon blev sjuk.

Det är många tävlingar på rad nu då vi har tävling varje helg fram till oktober. Vissa helger till och med två dagar. Ibland undrar jag om jag verkligen har alla hästar hemma som gör det här :D .

Igår var det dags för Zombies och min lydnadsdebut. Jag var, tro det eller ej, inte alls speciellt nervös. Lite spänd men kände att jag hade läget under kontroll. Gissar att det är så man känner när man tävlar utan press och prestige, måste säga att det var en oerhört skön känsla där jag verkligen kunde vara närvarande hela tiden och njuta av att göra något kul med min finaste tjej. Som sällskap igår hade jag Magnus. Han är inte direkt en flitig besökare av mina tävlingar så då är det extra kul då gånger han följer med och tittar :) .

Vi började med platsen och det var det moment som oroade mig mest men hon låg så fint även om hon skruvade på sig lite och tittade sig omkring, jag är i vilket fall nöjd. Efter det var det en lång väntan tills vår tur då jag dragit näst sista startnumret. När det väl var min tur var jag hur lugn som helst hade bara en känsla av att nu ska vi ut och göra vårt bästa. Tandvisningen kändes sådär. Hon ställde sig upp och domaren var rätt bestämd med henne men han fick till slut kolla tänderna. Efter det var det fria följet och det kändes jättebra! Hon trängde lite och nosade vi ett ställe men annars kändes hon med mig och fokuserad. Halterna kändes jättebra och de var jag mest orolig för. Efter det var det läggandet som gick toppen, inga konstigheter alls. Sen kom inkallningen…hon har inte tjuvstartat på jag vet inte hur länge, jag kan inte ens minnas sist hon gjorde det. Hon har fått så himla fin stadga så därför förvånade det mig när jag vänder upp och ser att hon lyfter rumpan men sätter sig snabbs igen, sen hinner jag inte mer än andas ut så är hon på väg springandes mot mig. En nolla på det momentet med andra ord. Efter det var det skräckmomentet ställande. Det har krånglat så himla mycket i träning men igår satt det som en smäck. Hon har också gärna flyttat på sig när jag kommer in mot henne igen men igår stod hon stilla som en staty <3. Efter det var det apporten. Lite krångel innan momentet startade men hon tog apporten efter någon sekund och höll den som en sladdrig disktrasa men vad gör det när hon i alla fall inte släpper den :D . Avslutade med hoppet som gick superbra!

En fantastisk upplevelse måste jag säga och nu lär det bli ännu mer lydnad för min del för det här var verkligen roligt! Jag hade varit nöjd om vi fått över 8 i något endaste moment så att vi fick så här fina poäng gör mig så otroligt stolt och glad och att de poäng vi fick dessutom räckte till ett förstapris gjorde mig så glad att jag höll på att spricka. Det generella vi ska jobba på är stadga utifrån tjuvstarten och sen uppsättandet vid läggandet och platsen samt hur hon sätter sig efter ställandet. Det ska bli extra kul att träna lydnad nu :D . Avslutar med våra poäng som jag är bortom nöjd med!

Idag har vi tränat lydnad igen. Idag stod inkallning, ställande, läggande och platsen på menyn. Inkallningen känns stabil, stadgan är jättebra, hon har fin fart men kan ibland sätta sig snett i ingången. Ställandet gick kanon idag, inga tveksamheter problemet är att om jag sedan byter och istället gör läggande eller tvärtom blir hon förvirrad. Idag satte hon sig inte utan kommando så nu ska jag bara fortsätta jobba med stadgan och att räta på mig. Platsen har vi tränat alldeles för lite på! Hon låg idag men tittar sig mycket omkring och lägger sig lite bekvämare efter ett tag och så vill jag inte ha det. Vi har mycket att jobba vidare med men jag har också massa bra idéer om hur jag ska göra det tack vare bra träningskompisar.

Om lite mer än en månad får vi börja tävla så nu har jag gjort en liten tävlingsplanering fram till september. Det blir en hel del starter! Några resultat förväntar jag mig inte. Det räcker att få stå på startlinjen och känna adrenalinet pumpa och få springa allt jag kan med min finaste Zombie.

Agility
24/8 Köping
30/8 Flen
6-7/9 Örebro
13/9 Värnamo
20-21/8 Linköping

Lydnad
27/8 Linköping
14/9 Norrköping

Vilken dag! Vi kom iväg i, vad vi ansåg vara, väldigt god tid. Adressen var inlagd i gpsen och allt var lugna gatan. När vi kommer fram till adressen finns det inget hundsportcenter där…paniken börjar sprida sig i den tidigare lugna bilen. Facebook säger även att tävlingen ligger en timme före tidsschema. Nu är det bråttom! Vart ska vi ens, vi har ingen aning. Frågar en förbipasserande om han känner till detta hundsportcenter. Han har igen aning men kan informera oss om att vi är i helt fel område i Stockholm. Gpsen har tagit oss till Bromma och vi ska till Upplands Väsby. Nu var det panik i bilen. Det ska ta 30 min dit och vi kör som galningar. Vi kom bokstavligen fram 1,5 minut innan banvandringen. Med andan i halsen och stressnivån högre än högst var det bara att banvandra och sen värma hundarna och göra sitt bästa på plan. Hade startnummer 22 och tänkte att det var gott om tid. Hann knapp värma Zombie innan det var vår tur. Kände mig helt ofokuserad och stackars Zombie fick inte ens en chans att känna av miljön utan kom in i hallen och fick köra direkt. Nytt underlag, inomhusmiljö som hon aldrig sett innan och slalompinnar som var stora träpinnar hon aldrig sett innan. Trots allt det lyckades vi nolla hopploppet. Långt ifrån det snabbaste vi kan men sjukt stabilt.

Till agilityloppet var jag lugnare men fortfarande rätt nervös. Även detta lopp är var riktigt stabilt och det är verkligen vår största styrka. Farten lämnade även här lite att önska men jag skyller det på miljön och underlaget.

Jag är så stolt att jag helt saknar ord att beskriva det. Fyra tävlingar, 9 starter och på dem har vi lyckats knipa fem pinnar. Vi får nu starta i klass II i hoppklassen vilket känns helt fantastiskt underbart! Vad jag har kämpat och tränat för detta och trots det hade jag aldrig kunnat föreställa mig att vi skulle gå från klarhet till klarhet på detta sätt. Min hund är knappa 20 månader och har under sin 2 månader långa agilitykarriär lyckats med detta, inte i min vildaste fantasi hade jag kunnat tro det.

Det blir många tävlingar framöver. Det är lite komiskt att vi kommer tävlar mer än vad vi kommer kunna träna. Kommande månader blir det:

8/2 Knivsta
9/3 Fagersta
15/3 Åtvidaberg (inofficiell)
22/3 Värnamo
30/3 Strängnäs

Sen blir det två agilitykurser till våren. En på LBK för Lydia Benson. Jag gick en kurs för henne med Ozzy och var jättenöjd. Det ska bli extra kul att få göra det igen fast med Zombie. Lydia är så himla duktig och nu när jag har Zombie tror jag att jag kan få ut ännu mer av en kurs med henne. Sen ska jag även vara med på en tvådagars-kurs för Annica Aller. Känner inte till henne alls egentligen men tänker att med all hennes erfarenhet lär hon kunna lära mig hur mycket som helst. Hade dessutom velat få ihop ett gäng till våren och åka ner en dag och träna för Jenny Damm, känner jag några som skulle vara sugna på det?

Vilken dag! Svävar fortfarande på små moln. Jag är så himla stolt och nöjd med oss båda. Gårdagens tävling genererade två pinnar, en i vardera klass. Helt sjukt att vi efter vår tredje tävling bara är en pinne ifrån klass II i hoppklassen. Det är bättre än jag någonsin vågat hoppas på.

Först ut igår var agilityklassen och jag var tokigt nervös. Hörde en bom falla på tredje hindret men kände bara nu kör vi och försöker få den bästa tiden vi kan. När vi kom till slalom går hon ur i näst sista porten och då sänktes mitt hjärta. Vi kör om och kör vidare men sen blir det ett missförstånd ut från en tunnel och hon sitter i slalomet igen…då kommer domaren fram och frågar om jag vill ha omlopp. Jag fattar inte ens varför för när man springer är man så himla fokuserad så man inte hör något alls. Tydligen hade någon gått in på plan och domaren hade skrikit på personen att gå av plan. Detta hände precis i slalomet och kan absolut varit anledningen till att hon gick ur. Hon är väldigt känslig Zombie för när man låter arg. Vi tackade givetvis ja till omlopp och valde att starta sist. Det kändes som en evighetsväntan men rätt som det var skulle vi in igen. Vilket lopp! Gungan var perfektion och det kändes som vi hade ett jättefint flyt men sen hade vi samma missförstånd ur ur tunneln och hon ville även denna gång in i slalomet men jag var snabb som en vessla och hann stoppa henne och leda henne på rätt väg. Trots att det gick ett par sekunder på detta lyckades vi knipa en 4:e plats och en pinne :D . Jippi!

Hopploppet kändes helt fantastiskt. En boxhörnssväng som kunde varit snyggare men vi har inte tränat det sedan i somras, annars gick allt som planerat. Vi ledde rätt länge men sen kom en superduktig och snabb BC och knep förstaplatsen men en 2:a plats är hur bra som helt det också :D . Två rosetter fick vi med oss hem och hade det inte varit så himla opraktiskt hade hon fått gå runt i dem hela dagen ;) .

IMG_2104

 

I söndags höll klubben en liten inofficiell tävling för att examninera Micke till tävlingsledare. Måste säga att tävlingen flöt på så himla fint. Vilken klubb vi är! Alla funktionärer var superduktiga och tillfällen som dessa är jag extra stolt att vara en LHU:are. Zombie och jag var med och tävlade. Precis som jag misstänkte var jag riktigt nervös. Jag mådde illa och fick magkatarr men jösses vad jag kämpade och höll ihop jättefint. När vi väl gick in och körde mantrade jag bara ”30 sekunder, håll ihop i 30 sekunder” och det gjorde jag. Loppen kändes kanon trots slalomfel och kontaktfältsfel. När jag kollar på filmen blir jag extra stolt när jag ser att jag faktiskt tar lite längre steg än vanligt. Zombie hade fin fart och var så himla duktig. Det kommer bli bra det här :) . Nu ska vi bara ta och träna lite mer slalom med externbelöning och repetera kontaktfälten. Fina kontaktfält finns nog där inne i hennes huvud någonstans. Tror hon känner mitt adrenalin en hel del vilket kanske skapar lite slarv då det gå snabbare att bara hoppa av balansen.  Men vilken gunga vi fick till! Ut till kanten – stanna – full fart iväg på frikommando! Duktig tjej <3.

Igår bar det av till tävling igen. Galen? Jo, tack en portion galen är jag nog ändå. Speciellt eftersom jag åkte helt själv :D . Det var lite ensamt men jag var ju där med min bästa vän och tillsammans kan Zombie och jag klara det mesta. Jag kör bilen och hon står för den positiva energin då hon ALLTID är SUPERglad :D . Hem kom vi med två diskade lopp men både starterna var himla bra. Känslan var där och flytet och de hade lika gärna kunnat vara två nollor.

Agilityloppet var först ut och hinder nummer tre var slalom. Hon gick ur sista porten tyvärr och på väg att ta om det så sprang hon upp på a-hindret och då var disken ett faktum. Fast det spelar ingen roll för jag har myntat ett nytt motto som jag ska leva på till klass III ;) vilket är ”pinna eller försvinna”. Är det inte nollat lopp jag kan lika gärna belöna eller spexa till det lite och testa andra alternativ eller vad jag känner för. Utöver slalom fadäsen så var loppet klockrent.

Hopploppet nollade vi om vi väljer att glömma att Zombie kröp under första hindret inte en utan två gånger. Jag tror aldrig hon har gjort det innan så jag blev minst sagt förvånad! Slutade med att jag körde flygande start och hela banan var som poesi och det kändes underbart. På ett ställe där alla andra verkade välja bakombyte sprang jag på och hann blindbyta. Önskar jag hade haft loppet på film men å andra sidan kanske det är bra då det säkert inte var lika bra som jag föreställer mig och jag vill inte käcka min illusion :D .

Jag är så himla nöjd med helgen och just nu känns det som att allt vi behöver är lite mer tävlingsrutin så ska nog banorna kunna sitta :) . Sen tror jag Zombie kan ha varit riktigt trött efter två intensiva dagar så det kan vara därför hon kröp under så jag gör ingen stor affär av det :) .

Det känns underbart att vi äntligen är igång även fast det nu är ganska långt kvar tills det är dags för nästa tävling som blir på hemmaplan.

Klockan var ställd på 03.00, vaknade pigg o glad kl 02:45, helt normalt för agilitfolk ;) . Tre timmars resa till Skara och det var fortfarande mörkt när vi kom fram. Jag var peppad, fokuserad och redo att få göra det jag älskar mest med tjejen jag älskar mest. Vi öppnade med ett lite knackligt agilitylopp där vi diskade oss på tredjehindret men känslan var där och jag var så himla nöjd. Lopp två som var första hopploppet kändes jättedåligt. Jag var så himla besviken på mig själv då jag var passiv och ostrukturerad vilket ledde till fel på fel på fel. Tack alla som hjälpte med ställa om och komma igen! För igen kom vi och det med råge. Sista hoppbanan var riktigt klurig och det fanns många olika alternativ som skulle funkat men jag höll mig till det jag trodde skulle funka bra för oss. På ett ställe var det bästa alternativet ett bakombyte och jag har aldrig tränat det så jag var nervös för om hon ens skulle ta det men det gjorde hon utan problem. Vi klarade svårighet efter svårighet och rätt som det var var vi i mål nollade. Tårarna vällde upp i ögonen och gör det nu också när jag tänker på det för stolt är bara förnamnet för vad jag är, inte bara över min hund utan över mig själv. Fasen vad jag kämpat och tränat och tack vare det fick vi göra det magiska att ta en pinne på vår debut. Det blev inte bara en pinne utan också vinst där vi slog till och med BC’s med hela två sekunder. Glädjen är total! Älskade hund, jag hoppas du vet hur mycket du är älskad!

Om lite mer än en vecka är det dags för vår officiella debut. Så mycket har kretsat kring detta under så lång tid att det är lite svårt att fatta att vi snart är där. Det ska bli så fantastiskt kul och hur det än går resultatmässigt så ska vi ge järnet och ha så roligt vi bara kan. Nervös kommer jag vara. Det kommer säkerligen kännas som att jag ska kräkas innan start och jag kommer ifrågasätta vad jag håller på med, men det kommer vara så värt det, för agility är verkligen det roligaste jag vet.

Jag ska under tävlingsdagen försöka tänka  på att:

  • värma upp i god tid och ordentligt
  • inte fokusera på vad andra gör och inte gör under banvandringen utan välja det som passar oss bäst
  • vara tydlig och bestämd i starten
  • jobba varje hinder
  • blir slalom fel får hon ett försök till annars struntar vi i det
  • försöka äta betydligt mer än jag brukar (brukar inte vilja äta p.g.a nerverna)

Sen ska jag påminna mig om att det är BARA agility. En rolig aktivitet jag gör med min hund. Det är knappast på blodigt allvar och hur det än går är vi rätt jäkla bra och för mig är hon den finaste hunden i hela världen ;)

Liten har minst sagt blivit stor. Vilken resa vi haft redan och ändå har den bara börjat. Älskade hund! Tur att du inte tröttnat på din mattes pussar än <3

SONY DSC

SONY DSC

482011_10151005923228558_271546098_n

IMGP7339

IMGP8545