Category: Tävling

I vanliga fall är det nog hundarna som jag är stolt och nöjd med men idag är det faktiskt jag själv. Idag har jag varit en duktig hundtränare! Jag hade redan som plan när jag åkte idag att jag skulle belöna Ozzy på plan men som det ofta kan bli så gör man inte det för tävlingsdjävulen vaknar till liv. Idag släppte jag all prestige och överraskade Ozzy i två lopp med att ta fram hans älskade boll.

I första loppet tog jag fram det tidigt när slalomen kom. Han hade dålig fart och vi hade redan massor av fel. Det kändes konstigt att ta fram leksak men Ozzy blev så sjukt glad och lade verkligen i en andra växel. Slalomen blev fel men jag sket i det och belönade och sprang av plan.

Andra loppet försökte jag lura honom att jag hade godis i händerna (all is fair in love and agility ;) ) och det funkade rätt bra för vi hade fint flyt hela loppet men dessvärre blev det x antal tidsfel men jag är ändå riktigt nöjd.

Lopp tre kom han in fel i slalomen och då tog jag fram bollen direkt och så körde vi om. Han hade då jättefin fart. Sen körde vi klart hela banan och känslan var kanon.

Jag är så himla nöjd med att jag vågade göra det som jag tror är bäst för min hund. Jag hoppas att detta ska leda till att han inte riktigt vet när bollen kommer och att det i sin tur leder till att han får bättre fart på tävling. För dagens experiment visar tydligt att han lärt sig skilja på träning och tävling och att man på tävling inte behöver anstränga sig lika mycket.

Jag körde även ett lopp med Java idag vilket var superkul! Jag är jättenöjd med att jag lyckades vara på rätt ställe vid rätt tidpunkt hela loppet sen blev det några tråkiga slalomfel som säkerligen berodde på att Java och jag inte är samkörda. Det blev även en vägran då jag troligtvis var vinklade konstigt så att hon inte riktigt visste vart hon skulle. Hur som, kul var det och nu längtar jag om möjligt ÄNNU mer till Zombie och jag får tävla tillsammans :D .

Idag åkte vi långt för att tävla, nämligen till Lindesberg. Det var en väldigt välorganiserad tävling och den flöt på riktigt bra och gick jättesnabbt. Det är något jag verkligen uppskattar. Banorna var dock väldigt svåra och kändes för mig lite mer klass II än klass I. Det var många hundar som gick in i fällor och väldigt många rivningar. Det var inte många nollor i de olika klasserna vilket tydligt visade på att banorna var minst sagt utmanande. Värdet var dessutom väldigt kvavt och åska och regn hängde i luften.

Ozzy kändes väldigt påverkad av vädret och sprang långsamt idag. Han var mer fokuserad på saker runt omkring än på att samarbeta med mig…kul var att han tog slalomen bra men var lite långsam även där. Komiskt var att vi i andra loppet kom på en hedervärd 4:e placering med 17,81 fel! Då kanske det blir ännu tydligare hur svår banorna var när en poäng så hög som det kommer på fjärde plats! Jag är glad för placeringen för jag fick en leksak som jag velat ha länge :D
Vi struntade i sista starten för hundarna var inte riktigt med men nästa vecka väntar många fler chanser :)

I lördags var Ozzy och jag iväg till Stockholm för att tävla lite agility. Jag jobbade till 04.00 och vi åkte hemifrån kl 5.15 så jag var minst sagt trött under dagen men på nåt sätt gjorde det inget för det var bara så himla kul att vara ute och tävla agility igen. Vi hade inga kanonstarter direkt men kul hade vi. Jag var för första gången på lääänge inte alls nervös utan hade roligt hela tiden. Kanske berodde det på att jag var så himla trött men jag tror faktiskt inte det :) . I agilityloppet vägrade Ozzy på en tunnel och jag var alldeles för seg i ett blindbyte så han tog inte långhoppet vilket slutade i tre vägringar. Annars hade han rätt fin fart och fram tills han vägrade tunneln kändes det som att det nog skulle kunna gå vägen men som det så ofta blir när något går fel så gav jag upp och då gick allt åt skogen. Hopploppet ”nollade” vi, alltså inga hinderfel men ca 10 tidsfel. Han var riktigt seg och ofokuserad men det kändes ändå helt okej. Efter vi var klara satt jag och visualiserade hur dessa banor hade varit att köra med Zombie och jösses vad kul det hade varit :D . Med henne kommer jag i alla fall inte behöva oroa mig för om hon kommer springa eller inte ;) . Nästa tävling blir redan på lördag och då hoppas vi på ännu bättre resultat för både mig och Ozzy samt Johanna och Java.

 

Varning för negativt inlägg! Helgens tävling var ingen succé direkt. Jag var så nervös att jag fick magkatarr och mådde jättedåligt. Inte förrän i sista loppet mådde jag bättre men då var jag för trött för att engagera mig. Enda sen Ozzy sprang av planen förra året på en tävling i Tranås har mina tävlingsnerver bara blivit sämre och sämre. I lördags var det så hemskt att jag kände att jag knappt vill tävla överhuvudtaget…Sen har vi det faktum att Ozzy inte svår att motivera och är väldigt ojämn. Hans mage klarade inte den långa dagen i lördags så nu är han jättesjuk och bajsade inne när han var själv i två timmar för att han inte kunde hålla sig…han bajsar nu blodig vätska, blodigt klägg och är väldigt låg. Tro mig att man känner sig som en rätt värdelös hundägare när man gör saker som hunden inte ens verkar tycka är speciellt kul och dessutom blir sjuk av…

Rent agilitymässigt känns det rätt oinspirerande just nu. Ni skulle bara veta hur mycket jag nött den där förbaskade slalomen, hur otroligt bra det känts och hur stolt jag varit över Ozzy. När det sen går långsammare än någonsin på tävling undrar jag lite vad jag håller på med. Jag kände att alla lopp gick som i sirap och helt saknade flyt. Just nu vet jag inte vart jag ska hitta inspirationen att orka fortsätta.

Nästa helgs ridhustävling blir den sista av sitt slag (tills Zombie kan starta). Jag avskyr att sitta och frysa i ridhus och saknar utesäsongen och vårt tält där hundarna kan få ett eget krypin och inte behöver ha andra hundar till höger och vänster. För Ozzys del blir det definitivt inga fler såna här långa tävlingar med fler starter för han orkar inte det. Han har aldrig blivit så här dålig innan så min gissning är att 12 timmar borta är för mycket för gubben.

Nu ska jag försöka ladda om och Ozzy ska få vila och ta igen sig. Sen ska vi försöka komma igen och någon gång kanske allt stämmer och vi kan få visa att vi faktiskt kan :)

Här kommer film på våra tre lopp om någon vill se :)

Ingen pinne idag heller ;) men massor bra grejer jag tar med mig som inte är resultatinriktade. Första loppet var ångestladdat. Jag var nervös som sjutton och istället för att säga åt honom att jobba på känns det som att jag desperat peppade honom och han svara inte så bra på det. Hans fart var medioker och vi fick fem fel då han helt stannade innan slalomen och gick in på fel sida. Vi hade dock en fin raka in i mål. Andra loppet som var en hoppbana var desto roligare. Det var hur många tunnlar som helst och som många vet tycker inte Ozzy om tunnlar. När vi gick in kände jag bara nu jäklar kör vi och han ska ta mig fan ta varenda tunnel so help me god. Det gjorde han! Och med fin fart dessutom! Sen vägrade han såklart på slalomen som säkerligen beror på mig då jag känner mig så osäker på slalomet hela tiden och går in med inställningen att han kommer misslyckas och då är det ju inte så konstigt att han gör det. Efter det kom en raka som nog Ozzy tolkade som att det var slutspurten för jösses vilken fart han fick. Det var nog första gången som jag känt att jag faktiskt måste springa på lite för att hänga med ;) . Dock ledde denna fart och min brist på handling att han missade en tunnelingång och då kände jag bara skit samma och belönade och gick ut. Jag är så himla nöjd med loppet och trots disk var det på många sätt ett av våra bästa lopp. Den stor skillnaden i det här loppet var att jag inte peppade på ett sätt som sa snälla snälla kan du springa ut mera springa nu hundskrälle, och det gjorde han mitt lilla bruna hjärta :D . Dessvärre blev inte loppet filmat men sånt är livet :) . Extra kul var alla det med alla som hejade på oss och det värmde verkligen när folk skrek på oss  <3

Idag bar det av till Åkersberga för agilitytävling. Jag hade satt upp lite mål som egentligen handlade mer om att hitta rätt attidyd. Jag önskar jag kunde säga att vi fick en pinne men så var inte fallet. Hopploppet nollade vi men hade 11.03 tidsfel. Kändes som väldigt mycket tidsfel och på den banan tror jag inte att jag hade kunnat tjäna in så mycket tid för att slippa tidsfelen. Agilityloppet var en härlig historia. Ozzy kändes pigg och på och sprang på riktigt bra. Trots det fick vi 0.34 tidsfel. Det hade inte blivit någon pinne även om vi nollat men psykologiskt hade det betytt oerhört mycket för mig men att ha den nollan utan tidsfel. Jag är trots allt väldigt nöjd med dagen och mycket tack vare det trevliga sällskapet :) . Nästa tävling blir inte förrän i januari  och tills dess ska vi träna mer slalom och fart :)

Det blir bara film från agilityloppet som jag är riktigt nöjd med :)

Att åka och tävla efter man jobbat natt är inte lätt vad gäller att kunna peppa igång sig själv och hunden, att Ozzy dessutom behöver massor med positiv energi gör det inte lättare. Första loppet var i agilityklass och Ozzy kändes jätteseg och jag orkade inte jobba på så mycket som jag måste med honom. Därför valde jag att ta snabbaste vägen ut efter att han vägrade på muren. Hopploppet satsade jag precis allt jag hade möjlighet till. Jag har aldrig peppat så mycket i uppvärmningen och på banan, trots det var det långtifrån perfekt men roligt hade vi och raksträckan i mål var superfin. Vi avslutade med blåbärsklassen men som det så ofta blir med Ozzy ville han inte gå in i tunnlarna :( .

Jag är nöjd med dagen för vi har himla kul när vi kör även om det är långt ifrån prefekt. Jag tror också att jag förstår varför tunnlarna är problemet. Ozzy har en väldigt dålig och ineffektiv springstil. Han har kroppen alldeles för högt och trippar nästan fram. I tunnlarna måste han sänka kroppen vilket troligtvis är jobbigt och då vill man undvika det. Han är ju långsam inne i tunnlarna också och travar ofta. Kan man träna en hund till att få en bättre springstil? Jag vill ju att han ska sänka kroppen och ta i med bakbenen och trycka på. Det gör han väldigt sällan eller egentligen aldrig.

Två rosetter fick vi idag. Det blev trots många fel en femteplacering på hopploppet och sen fick vi en fin rosett för deltagandet i blåbärsklassen :P


Jag längtar till alla utmaningar jag kommer ha med Zombie i agilityn för tro mig de kommer inte vara samma som med Ozzy. Det ska bli underbart med fart och fläkt. Det ska bli magiskt med en laddad hund en hund jag inte kommer behöva hålla i handen över alla hinder. Jag är tacksam för Ozzy för han har lärt mig massor och gett mig möjligheten att göra det i en långsamt tempo (på alla plan) men nu är jag redo att springa och pressa mig själv också :D .

Zombie har skött sig exemplariskt idag och har fått sitta ute med mig i långa perioder och har klarat det galant. Nu är det en trött tjej som ligger och sover vid mina fötter efter en lång dag :)

Bilder!

Imorgon åker vi till Motala för att vara med på Spökhoppet. Har knappt hunnit tänka på det men sen är det ju inofficiellt så det spelar ju ingen roll hur det går. Ozzy är anmäld till öppenklass och även blåbärsklassen för vi har ju faktiskt inte tagit någon pinne :D . Jag hoppas det blir roligt imorgon och det tror jag verkligen det blir för det är många Linköpingsekipage som ska dit :) .

Ibland har man väldens bästa förutsättningar för att ta jättebra bilder men ändå sitter det inte riktigt, idag var en sån dag.

Igår var det klubbmästerskap på LHU. Ozzy och jag körde agility men han var inte så sugen igår så det gick lååångsamt. Hoppbanan var dessutom alldeles för svår för oss och det var så mycket på ett ställe i banan och som det syns i filmen visste jag vid ett tillfälle inte ens vart jag skulle. Jag är ändå stolt att vi tog oss runt utan att diska oss :) . Agilitybanan var lättare att komma ihåg om inte annat men Ozzy sprang så sakta att även fast vi hade noll fel så blev det massor med tidsfel :( . Vår ganska mediokra insats gav oss ändå en andraplats (av tre deltagande :D ). Det roligaste är att vi fick en JÄTTEFIN rosett och det är inte fy skam.

Zombie har gjort sin tävlingsdebut i LHU:s hundrace ;) . Hon kom näst sist :D . Hon gick i medium men som valp är det svårt att mäta sig med vuxna hundar. Hon sprang så gott hon kunde och var så söt så den tävlingen vann hon :) .

Ozzy med sin fina rosett <3

Idag satt det verkligen och vi var så nära perfekta lopp som vi kan komma. Jag börjar med agilityloppet som kändes kanon. Han hade fin fart genom hela banan och slalomen var det bästa han haft på tävling hittills. Han fick till och med till lite studs i slalomen så jag är verkligen supernöjd. Fruktansvärt retligt med en vägran på en tunnel för då hade vi haft vår första nolla och säkerligen inte fått några tidsfel heller. Hopploppet kändes minst lika bra men slalomen var långsamt så där tappade vi massor med tid som vanligt. I detta lopp rev han ett hinder vilket kändes ännu mer retligt för han river ju så gott som aldrig. Jag är så otroligt nöjd med dagens lopp och de är de bästa loppen vi haft någonsin både om jag räknar tävling och träning faktiskt. Extra lycklig blev jag när vi fick en rosett i agilityklassen och priser att hämta i båda klasserna. Vi kom på 8:e plats i båda klasserna och jag är verkligen jättenöjd!

Nu till vardagen…det enda jag var rädd för när jag hämtade Zombie var hundmöten. Det är med skräck som jag märker hur illa våra hundmöten blivit sen Zombie kom och hur det påverkar Zombie som tar efter de andra. Jag försöker hitta mitt självförtroende men skammen kring detta känns enorm. Det är väldigt jobbigt att skriva om det och jag letar varken sympati eller tips. Jag vet vad som måste göras men jag tycker det är otroligt svårt att hitta ett bra sätt med tre hundar när jag helt plötsligt känner att jag måste ha två ögon på alla tre. Nu på kvällen hade vi ett katastrofalt möte som slutade med att alla tre hundar skäller. Detta får inte fortsätta! Det känns som en stor lättnad att Magnus kommer hem imorgon så att vi kan dela upp hundar igen. Jag måste träna hundmöten separat med Zombie och sen lägga på de andra lite successivt. Samtidigt måste jag ha en plan för att kunna reda ut hundmöten med alla hundar. Jag önskar bara andra människor när de ser att man har problem kunde ta ut avståndet eller stanna och ge mig en chans att samla upp dem. Jag är så *sätt in valfri svordom* trött på hundmöten men jag vägra att bara se problemet utan ska fokusera på lösningar. Inget blir bättre av att jag deppar ihop över detta. Det jag ska testa nu är att träna på att sitta under hundmöten. Detta ska vi träna på när vi inte ser en endaste hund tills hundarna knows the drill sen kan vi testa det när vi ser ”lätta” hundmöten och sen öka svårighetsgraden. Jag får helt enkelt leva med att gående hundmöten ligger en bit i framtiden. Jag ska reda ut det här om det så är det sista jag gör!