Category: Ikaros

i januari såg mina fina gubbar ut så här. Eftersom man ser dem varje dag inser man inte att de ständigt förändras i färg och kropp. Jag brukar stolt säga att Ikaros ser minsann precis likadan ut nu som när han var yngre men dessa bilder visar det det hänt mycket med honom också. Vilken skönhet han är mina fina Ikaros. Ozzy har även han blivit ljusare och hans päls har inte riktigt hållit, man jag tycker han är lika fin nu ändå. Vad jag älskar dessa två killa <3

SONY DSC

 

Ikaros 4 år, Ozzy 2 år

SONY DSC

SONY DSC

Vad vore livet utan mina underbara hundar. Jag är så himla tacksam att jag vågade ta steget att skaffa hund för snart 10 år sedan, för jösses vad tomt livet varit utan dess pälsbollar, glädjespridare mina underbaraste, finaste älsklingar.

IMG_4163Ikaros ville inte riktigt vara med ;)

Vilken känsla! Packa väskan för agilityträning, bästa leksakerna och mycket vatten. Jag kände mig som ett barn på julafton. Igår körde jag och Zombie agility igen för första gången på 6 månader. Lite ringrostiga var vi allt men känslan var där, samarbetet på topp och glädjen var större än någonsin. Jag känner mig så himla avslappnad och bara glad att jag får köra agility med henne och jag kommer njuta till max av varje sekund vi har tillsammans på agilitybanan, för är det något detta lungmask helvete lärt mig så är det att man aldrig vet, saker kan ändra sig så himla fort så det gäller att leva här och nu och ta tillvara på den tid man får.

Vi tränade mest på slalom och hon vill ibland gå ur sista porten. Det hade vi problem med innan också. Ska fortsätta repetera och bygga upp självförtroendet så ska vi nog vara tillbaka där vi var i höstas ganska snart. Vi tränade lite grundsvängar och avslutade med några jaakko. Det var svårt att begränsa mig! Försökte hålla mig till en repetition och sen vila men vi de kortare kombinationerna blev det ibland tre repetitioner. Hon hostade inget alls och kändes inte onaturligt trött utan allt kändes som innan bortsett från att hon är i lite sämre form.

Idag har vi varit iväg och vandrat på Bjärnleden ca 1 mil. Alldeles för mycket och för varmt för Zombie som tyvärr hostat ett par gånger idag och harklat sig mer än vad mitt hjärta klarar att höra. Dessutom blev hon getingsticken stackaren :( . Nu ska hon få vila ett par dagar och sen ska hon med till Torpön för att vandra igen men då blir det betydligt lugnar tempo än idag och rikligt med pauser. Känner mig som världens sämsta när jag gjort för mycket med henne men det är bara att släppa och gå vidare och lära sig av det.

Ikaros har verkligen visat sig från sin bästa sida idag. Har har haft så himla kul och njutit varje sekund. När han tyckt att vi varit för långsamma har han kommit tillbaka och skällt en gång som för att säga skynda på nu latmaskar vi har inte tid att stanna :D . Har skött sig exemplariskt och det har värmt mitt hjärta att se honom ha så himla kul. Hade han inte haft så himla svårt för nya miljöer och att sova borta hade han fått följa med på vandringen på Torpön också för jag vet att han hade älskat det.

Ozzy kommer nog inte titta  på mig på en vecka för han tyckte nog att han borde fått stanna hemma istället för att blir utsatt för plågeriet det var för honom att gå en mil. Han har lagt sig i blåbärsriset och vägrat gå. Jag har fått locka honom med godis för att få honom att komma :D . En riktig liten segpropp är vad han är! Att han är sex år kan man inte tro för allt som ofta beter han sig mer som en gammal pensionär. Älskade gubbskrutt!

Planen idag var promenad och spår tillsammans med Johanna. Innan vi skulle mötas kom jag på den storslagna idén att alla hundar skulle få sig varsitt spår. The best laid plans som man säger. Zombie fick ett fältspår, Ikaros ett kortare spår i skogen i en lättare böj. Ozzy ett kort spår i en liten båge, också han i skogen. Inget svårt kan tyckas…Zombie gick sitt spår sådär idag. Hon ville ute till kanterna och hade stora slag. De var andra gången hon gick fältspår så jag är inte alls missnöjd. Nästa gång ska jag ha pinnar för jag tycker faktiskt hon spårar bättre och noggrannare när hon inser att det finns pinnar i spåret. Efter Zombie var det Ikaros tur…ledde honom på spåret och han spårade nog i kanske tre meter sen började sprintloppet om jag ska tro Ikaros. Han galopperade och jag försökte hålla emot och samtidigt hänga på bäst jag kunde, han sprang åt alla håll och kanter och helt plötsligt kom det tillbaka till mig hur det var att spåra med Ikaros, man glömmer fort. Han var precis överallt och det tog inte lång stund innan jag tappat var vi var någonstans. Han bara sprang och sprang och helt plötsligt ser jag en vimpel som var i Ozzys spår. Han hade alltså gått 100-150 åt helt fel håll. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Helt sjukt hur fort man kan blir desorienterad i ett spår för jag trodde inte att vi var riktigt så fel ute. Vid det här laget var det bara att samla ihop alla vimplar i Ozzys spår och ta med spårslutet och försöka bege sig ut för att lokalisera Ikaros spårslut också. Det lyckades jag med men något spår för Ozzy blev det inte. Jag tror dock inte det hade blivit så bra i vilket fall för han låg ner och vilade redan innan promenaden för han var så trött så då gissar att han var helt död efter promenaden. Det blir inga mer spår på ett tag för gubbarna och jag är rätt säker på att ingen av dem egentligen behöver någon mer aktivering än vad de få idag, definitivt inte Ozzy :D . Jag tror jag håller mig till trickinlärning för deras del, känns säkrare ;)

SONY DSCMina tre hjärtan!

På kennellägret i september gick mitt teleobjektiv sönder…igen. Vet inte vad jag gör med dem för att de ska gå sönder efter mindre än ett år men något fel måste jag göra. Jag har därför inte tagit en endaste bild sedan dess men idag var fotoinspirationen så stor att jag tog med mig mitt korta objektiv och gick lös på hundarna. Jag tror inte de saknat den där svarta saken som matte prompt ska ha framme i tid och otid :D . Det var underbart att få fota lite och idag lyckades jag för första gången få en bild på alla tre hundar tillsammans. Vi hade underbart väder hela promenaden och var ute riktigt länge då det alltid tar extra mycket tid när man ska stanna vid varje sten och ta ett kort ;) .

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

 

 

Fördelarna är många med snön. Det ger massor med ljus i mörkret, hundarna tar inte med sig ett ton grus in efter varje promenad men bäst av allt är hur busiga detta vita puder gör dem. Idag på promenaden hade jag tre vilddjur i kopplet som drog och slet och skulle prompt busa med varandra. Kunde inte bli arg då det är så himla sött. Så fort det gick att släppa dem lösa gjorde jag det och sen var leken ett faktum. Tokigt vad de busade idag, helt underbart att se dem. Gubbarna jobbar i skift med att hålla fröken nöjd. Jag inser också när de leker hur olika de är. Ikaros är en riktig lekfarbror. Han är snäll, mjuk och ”filmar” gärna. Det blir många volter och krumbukter från Ikaros och han har inget emot att slå runt och ligga på rygg. Samma sak gäller Ozzy men han tycker mer om att brottas men misstycker verkligen inte att vara underst :D . Sen har vi Zombie. Hon har aldrig hamnat på rygg eller gjort sig till för att låta någon annan vinna. Med gubbarna skulle hon aldrig komma på tanken. Ska hon vara underst då får de ligga i för hon skulle aldrig ge sig frivilligt eller göra sig till för att låta någon annan vinna :D . De verkar visserligen inte misstycka utan tycker nog hon är rätt skoj att leka med men det blir så tydligt i leken hur olika de är :) .

 

 

I fredags bar det av ner till Göteborg för att arrangera Doggy cupen. Det var ett tappert gäng som åkte ner och jag är så stolt och nöjd med allas prestation. Det är vid tillfällen som dessa som jag är extra stolt att tillhöra Linköpings Hundungdom. Vilka härliga människor vi har i föreningen som alltid ställer upp, helt underbart. Tävlingen flöt på utan några hinder och jag tror nog deltagarna, SHU samt Doggy var nöjda. Idag kände jag mig väldigt mör i kroppen efter en lång lördag med alldeles för lite sömn natten innan.

Denna dag bjöd på en långpromenad där min irritation låg på ytan. Ikaros springer iväg och kommer inte när jag ropar. Kan inte komma ihåg om han någonsin gjort det men jag vet att han bara har en drivkraft och det är allt ätbart. Han kom ju tillbaka efter ett par minuter men jag vet inte vad han kan ha fått i sig. Han verkar må bra så vad det än var hoppas vi det kommer ut utan problem.

Zombie har varit FÖRJÄVLIG precis hela dagen. Fem dagar utan träning är tydligen inte okej. Jag var inte det minsta sugen på att träna idag men jag var ännu mindre sugen på att ha henne springandes omkring eller flåsandes i ansiktet. Det fick bli halvhjärtad lydnadsträning där vi körde allt och ingenting. Hade med mig en stor kampgrej för jag tänkte passa på att träna med stora kampleksaker innan MHt så att hon inte blir totalt förskräckt av leksaken som erbjuds :D . Roligt var att hon låg plats i cirka 40 sekunder :) . På vägen tillbaka hem träffade vi en hund. De fick hälsa och Zombie var rätt låg och såg mest ut som att hon inte visste vad hon skulle göra av den andra hunden. Någonstans i allt detta kom jag på att hon nog aldrig hälsat på en hund (efter hon blivit vuxen) som hon inte fått gå en promenad med innan och lära känna på det sättet. Skönt att hon redde ut det! Hon blev mer självsäker efter en stund men det var en rätt bordus hane och jag misstänker att det inte är hennes favorit :D .

En lång och händelserik dag har kommit till sitt slut. Dagen började tidigt med agilitytävling i Vimmerby. Jag hade inte tänkt att åka men bestämde mig i sista minuten för att faktiskt ta mig iväg. Sammanfattningsvis gick det inget bra. Det var fyra starter men vi gjorde bara två. Ozzy var seg och ointresserad. Han kändes påverkad av miljön och omöjlig att motivera. Utifrån denna tävling och hela vår tävlingskarriär så har jag nu beslutat att Ozzy officiellt är pensionerad från agilityn. Det känns som en sån lättnad att ha fattat det här beslutet och även fast vi inte nådde vårt mål som var att ta pinne så är jag nöjd. Ozzy har lärt mig massor men det finns inte längre något han kan göra för att utveckla mig i agilityn och då han inte tänder på tävling är det bara själviskt att fortsätta. Han tycker det är kul att äta godis men att behövs prestera för det är bara jobbigt enligt honom. Jag tror det är med varm hand som Ozzy lämnar över fanan till Zombie.

Kvällen har spenderats hos mina föräldrar med gäster. En väldigt trevlig kväll för både oss människor och hundar. Hundarna har busat med Smilla och blivit tränade av två alldeles underbara barn. Hundarna visade sig från sin bästa sida, bortsett från väldigt mycket skällande. Ikaros har fått visa hela sin repertoar och varit så duktig att mitt hjärta gjort lite ont för jag blev så stolt. Han visade ingen stress utan bara glädje och visade sådan respekt för barnen. Nu är det tre hundar som kommer sova som stockar.

Igår blev det agilityträning med Anna. Vi tränade slalom, staket, gungan, däcket och kontaktfält. Det var väldigt varmt så det fick bli korta pass. Slalomen går bättre och bättre men ibland är hon lite ivrig och då blir det lätt att hon bara plöjer igenom bågarna. När vi tränade staket överraskade hon mig rejält genom att vara fantastisk. Jag lyckades nästan räta upp alla hinder till max :D . På gungan har Zombie en lite speciell still och attityd. Hon springer upp och gör nästan som ett sork hopp för att få ner gungan. Jag ska försöka ha kvar den inställningen i henne! Däcket var väl det som gick sämst. Hon delar det mest med tassarna. Jag fick henne dock att hoppa det ett par gånger men här behövs mer träning. Kontaktfälten var väl okej. Hon var rätt trött vid det här laget så det kändes lite halvhjärtat. Kul hade vi hur som helst och det märks att agility passar Zombie som handen i handsken.

På kvällen var vi bjudna hem till mina föräldrar på middag. Min kusin var också där och de har skaffat en lite valp med planeringen tibetansk spaniel och pudel. Det var en väldigt söt och modig tjej. Ikaros och Zombie var jag inte orolig för hur det skulle gå med men Ozzy är inte så stor på valpar. Han fick lukta av henne när hon var i sin mattes famn och efter det så släppte han det och hon blev en del av flocken. Smilla och Zombie hittade varandra direkt och jösses vad de busade. Jag kan tycka att Zombie ibland var lite väl tuff mot den lille men det var nog mest för att jag var lite nervös. Zombie väger ju nästan 18 kg och lilla Smilla bara 3,5 kg. Det blev en intensiv dag för hundarna så de var ordentligt trötta när vi kom hem.

Idag packade jag in alla hundar i bilen för promenad och träning tillsammans med Anna och Johanna. Bortsett från lite diskussioner kring koppelgåendet precis när hundarna kommit ur bilen, och då främst med Ikaros, så var det faktiskt väldigt smärtfritt att ha med alla tre. Sanningen är att jag bara har med mig alla tre när jag träffar Johanna annars brukar jag skona mig själv frustrationen och lämna någon hemma. Idag är jag dock glad att jag vågade mig iväg med alla för det gav Ikaros chansen att verkligen göra sin matte stolt. Det är ingen hemlighet att han har vissa problem med stress men idag var det som bortblåst. Han gick som en dröm i kopplet och verkade inte stressad ens av den hysteriska miljön som var i valla med MASSOR av folk, hundar och hästar. Idag var det nämligen vagnsparaden så det fanns gott om störningar. Gubbarna fick sen sitta i bilen medan vi tränade. Zombie var rätt berörd av värmen och kändes lite trött och seg. Det var väldigt rolig träning trots att hon inte kände 100% och Anna gav mig massor med tips och inspiration kring apporten. Anna tränade lite med Zombie och gjorde framsteg direkt. Nu ska jag bara försöka hitta rätt inställning och använda att de tips som Anna gav mig så tror jag nog att vi ska kunna ha ett fungerande apport moment i framtiden. Zombie kändes i alla fall inte så påverkad av miljön men å andra sidan kan den ha bidragit till att hon blev trött fort.

Efter promenad och träningsträff åkte jag hem och lämnade av Johanna och hundarna för att sen bara ta med Zombie upp till universitetet där Lincon hålls för att träffa Magnus en stund och äta den obligatoriska linconburgaren. Zombie var jätteduktig bortsett från när det kom fram barn för då är det som att satan tar över och hon vet inte vart hon ska göra av sig själv eller barnen. Vi måste verkligen träna på att träffa små barn för så här kan jag inte ha det. Magnus brorsöner går ju kanon men dom känner hon nu. Värst är hon med riktigt små barn som snubblar omkring och håller på. Hon tycker de är okej när de är stilla men när de går omkring börjar hon skälla och hålla på…det får nog bli till att gå ut på innergården och bara sitta och titta på barnen så att hon vänjer sig.

Igår kväll var jag iväg till mina kollega/frisör för lite tjejkväll. Sofia gick igenom vad man ska tänka på när man fixar håret och visade oss hur man gör en rockabilly frisyr och fiskbensflätor. Jag ska se till att träna för övning ger färdighet. Nu vet jag i alla fall hur det ska se ut och hur man gör i teorin nu är det bara praktiskträning som saknas. Jag ska använda mina nära och kära och träna på och mig själv också så klart men jag tror det är lättare att lära sig på någon annan först :) . Det var i vilket fall väldigt roligt och snygga blev vi allihop :D .