Nervositet

Detta med nervositet är verkligen något som kan ställa till det. Hur kan något man älskar och längtar efter att få göra också få en att må så fruktansvärt dåligt. I helgen har jag varit så nervös att jag har kallsvettats och känt som att jag ska svimma, det kan inte vara normalt. Jag tycker det är så himla kul med agility men som jag mår på tävling just nu är inte alls kul. Jag lägger sån otrolig press på mig själv och vill bara så himla gärna att det ska sitta att jag istället för att vara en offensiv handlar, som jag vill vara, blir en otroligt passiv handler som gör min hund så osäker att hon tappar fart och är osäker i om hon gör rätt. Jag förstår att hon blir förvirrad om jag i träning tjoar och hejar på henne och på tävling är tyst som en mus för att inte störa henne vilket leder till att jag stör henne genom att vara annorlunda från träning. Sista loppet i helgen blev en disk många gånger om men jag hade i alla fall en bättre känsla vilket var skönt efter de tidigare loppen under helgen. Jag hade satt upp som mål att verkligen jaga på henne precis som i träning och vilken skillnad det gjorde. Det var ett mål som var konkret och som jag kunde lyckas med. Hur som helst kändes det bättre när jag fokuserade på hur jag ville vara på plan och jag kände mig verkligen mer närvarande hela loppet och Zombie hade ordentligt mycket mer ös och inte en tillstymmelse till osäkerhet. Jag behöver verkligen hitta något sätt att hantera nervositeten på tävlingarna för så här vägrar jag ha det. Jag kan inte lägga alla mina lediga helger på något som stundom får mig att må så här dåligt. När jag väl är med och fokuserad har vi verkligen jättefina lopp men när nerverna tar över är det katastrof. Lyckligtvis är Zombie lika glad när vi kommer i mål oavsett men jag tror hon hade varit en ännu lyckligare hund på banan om hennes matte kunde släppa prestigen lite och hitta samma glädje som finns i träningen även på tävling. Egentligen är jag bara så himla tacksam att vi överhuvudtaget för köra agility ihop så varför förstör jag det genom att vara så himla nervös och lägga sådan himla press på resultat.

 

 

2 Comments

  1. Åsa o toktassarna september 8, 2014 12:22 e m  Svara

    Kanske dags att läsa lite mental träning? Niina Svartbergs är bra!

    Jag är inte så nervös längre när JAG kör men herregud när LEO kör!!! Och på typ VM och så får jag ibland säga åt mig själv på skarpen att inte blunda av nervositet när nån jag hejar på kör, blundar man MISSAR man ju :D

  2. Lise-Lotte Rocky & Sigge september 11, 2014 4:11 e m  Svara

    Säger som Åsa – mental träning! Jag valde dock att gå till en mental tränare istället för att läsa, och OJ vad mkt det gett mig! Man ångrar sig inte!

Leave a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *