Varför just min hund?!

”Just when all seems fine and I’m pain free
You jab another pin
Jab another pin in me”

Så fort jag ens vågar tänka positivt eller framåt griper verkligheten tag i mig och gör det jävligt klart att här ska jag minsann inte få slappna av eller känna glädje. Idag fick jag det besked jag hoppats på, beskedet som skulle generera lättnad och sinnesro. Ett besked som skulle innebära att jag inom kort skulle få mitt hund tillbaka, att jag inom kort skulle få återgå till att få hålla på med det jag älskar mest med hunderiet, nämligen agility. Dessvärre vill inte verkligheten riktigt jobba i samma riktning som jag men jag gissar att det är en del av livet, det är inte personligt men just nu känns det jävligt personligt.

Zombie har lungmask, inte den franska lungmasken utan en lindrigare. Vad bra tänker man då, men icke. Hon är avmaskad för den här lungmasken tre gånger nu. En gång i februari, en gång innan Strömsholm och så nu. Den har alltså kommit tillbaka två gånger. Lungmask får hundar genom att slicka på sniglar som har ätit rävbajs som är smittat med lungmask. Hur har hon lyckats med detta, hur?!?! Fakta kvarstår att hon har det nu så tre dagar till kommer hon avmaskas och då ska hon vara kvitt den för den för den här gången men risken finns att hon går och omsmittar sig igen och igen och igen. Detta går ändå att lösa. Jag har stenkoll på vad hon luktar på, begränsar var hon går och när. Tinnerö kommer ALDRIG mer besökas när det har regnat.

Problemet är nu skadan som denna långvariga hosta kan ha genererat. Jag är nu tillbaka till rädsla för kronisk bronkit. Hennes bronker visade tecken på irritation och kan jag inte få henne att sluta hosta kan det leda till kronisk inflammation vilket i sin tur kan leda till att hon kommer behöva inhalator för att hjälpa till med andningen. Detta är givetvis långt i framtiden om vi inte får rätsida på detta men skräcken det väcker i mig kan jag inte sätta ord på.

Tre månader har gått där jag varje dag har haft ångest och oro vilket satt sina spår. Det är svårt att hitta glädje i livet när det jag älskar mest tagits ifrån mig, när min finaste och bästa tjej är sjuk och kanske aldrig blir frisk. Jag är trött på det här, trött på att ladda om, trött på att försöka vara positiv, trött, TRÖTT, TRÖTT! Varför min hund! Varför någons hund! Varje dag är bara en väntan på att höra den där förbannade hostningen som sätter oss tillbaka på ruta ett.

Jag vill bara med ren viljestyrka göra henne frisk, för hon förtjänar det. Hon har varit så himla duktig och har trots sina ringa ålder anpassat sig efter de begränsningar jag satt upp. Från och med idag kommer jag öka dessa begränsningar då den träning vi faktiskt gör troligtvis är för intensiv. Den lilla lek vi gjort måste bort och inga mer hårda godisar som irriterar halsen. Önskar inte detta på någon och ingen hade varit lyckligare än jag om Java var frisk men den själviska delen av mig är oerhört tacksam att jag har haft min bästa vän med mig i detta. Någon som verkligen förstår vad jag känner för hon är i precis samma sits. Någon att gråta med, någon att älta med och även skratta hysteriskt med när det blir för jobbigt.

Nu kvarstår bara en evigt lång väntan. Bara tiden kan utvisa hur det står till i halsen på våra underbara tjejer. Två tjejer med så mycket energi och livsglädje att det bubblar över. Två flickor som behöver aktiva liv för att må bra. Snälla, snälla gör dem friska nu!

10352662_10152013518482391_1818361214_o

”Love, love is a verb
Love is a doing word
Fearless on my breath
Gentle impulsion
Shakes me, makes me lighter
Fearless on my breath”

3 Comments

  1. Anna med flock maj 16, 2014 9:42 e m  Svara

    Det är ett jävla skit rent utsagt, önskar ingen det ni går igenom… tänker på er alla fyra, både två och fyrfötter! Många, många kramar från mig!

  2. Jenny, Sigge och Stoja maj 17, 2014 4:35 e m  Svara

    Fy… Tänker på er och hoppas att aussietjejerna blir friska så snart det bara går!

  3. Gerd Jakobson maj 18, 2014 3:53 e m  Svara

    Ska tänka intensivt på er båda tjejer. Sara och Zombie, vill med hela mitt hjärta att allt snart blir bra. Kramar Gerd

Leave a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *