Där satt den…nästan ;)

Jag var lugn hela dagen. Jag var lugn när jag kom till LBK. Jag var lugn när jag värmde upp henne. Jag var INTE lugn precis innan start. Jag trodde på riktigt att jag skulle kräks. Det gjorde jag lyckligtvis inte men mina armar var tunga som bly och jag hade svårt att andas. Många gånger hann jag tänka ”varför utsätter jag mig själv för det här” men när jag satte henne ner i starten och hon kändes så där glad och härlig så kom ett lugn över mig och när vi väl började springa var alla nerver som bortblåsta. Vi gjorde ett fint lopp. Jag sprang nog så fort som min nervösa kropp kunde och jag försökte verkligen tänka på att jobba alla hinder men samtidigt springa på så hon får jaga mig men när vi kom till sista rakan sprang hon plötsligt förbi mig och sen förbi sista hindret. Såååååå jäkla bitter var jag hemma på kvällen. Inte på min hund utan på mig själv. VARFÖR sprang jag inte på mer på raksträckan?! VARFÖR lämnade jag henne inte mer när hon var i tunnel innan rakan?! VARFÖR gjorde jag inte bättre?! VARFÖR är jag så förbaskat dålig på att springa?! Lyckligtvis slog jag upp Facebook mitt i allt detta dravel och där hade jag fått ett så himla sött meddelande från Ida som sa precis vad jag behövde höra, nämligen att jag skulle ge fasen i att vara bitter och att vi hade gjort ett jättefint lopp :D . Det hjälpte mig verkligen att ladda om och sluta med min självömkan ;) .

Jag fick dessutom en hemsk insikt igår och det är att jag om möjligt är mer nervös med Zombie. Jag ska försöka acceptera att det nog är så här och fokusera på hur kort stund det är som jag mår så dåligt och försöka fokusera på den härliga känsla som är när vi väl kör och efter vi är klara. Det går liksom inte att vara orolig eller nervös när man springer för då har hjärnan tillräckligt att göra bara med att hålla reda på vart man ska :) . Det tråkiga är att nervositeten sätter sig i kroppen så även om det släpper i hjärnan när man börjar springa så finns fortfarande känslan i kroppen.

Om mindre än en vecka bär det av till Florida och solen och värmen. Det ska bli så himla skönt att komma bort från allt ett tag. Två veckor utan några måsten kommer göra mig så himla gott :)

6 Comments

  1. Nathalie och Ayax september 24, 2013 7:56 e m  Svara

    Jag var jättenervös när jag började tävla agility. Mina ben skakar alltid som sjutton när jag är nervös och jag kände också så – varför gör jag dethär. Numera blir jag inte alls lika nervös av att tävla agility, även om det går upp och ner. :P Men många lopp i kroppen så blir man iaf lite mer van och kan jobba med sig själv att hålla nerverna på en mer jämn nivå :P Så förhoppningsvis kommer det släppa när ni får lite mer rutin i benen! :D

    Kul att hon är så himla duktig! Ska bli kul att se er köra lite live sen :) )

  2. Heléne september 24, 2013 8:26 e m  Svara

    Jag tror nog ni är jätte duktiga!!!
    Det är ju så himla enkelt att analysera i efterhand men inte alls lika enkelt att göra rätt när man inte har tid att tänka… Det är bara fortsätta träna och köra på! :)

    Det där med nervositet är lurigt. Har en kompis som säger att hon brukade vars så sjukt nervös och må dåligt före starterna. Sen gick hon en kurs för nån instruktör som höll nått pepptalk om att det faktiskt BARA är agility! Inte på liv och död. Rätt intressant men för min kompis gjorde det jätte stor skillnad och hon har kunnat gå in med en helt annan attityd… I år har de fått 13 SMpinnar och får man tro henne så är hennes nya inställning en av orsakerna till deras flyt.

    Så man kanske borde lägga mer tid på metalträning eller nått?! :)

  3. Disa september 25, 2013 8:49 f m  Svara

    Ni är jätteduktiga Sara! Ni kommer klara er officiella debut med bravur! Om ni sedan får med er resultat då eller inte, det spelar mindre roll, för ni kan det här och förr eller senare kommer resultaten komma också… Marginalerna är så små i agility och skillnaden mellan ett nollat och en diskat lopp är minimala vilket ställer höga krav på oss som förare. Krav att kunna vara nöjda med det som går bra och glömma resultatet i de fall det behövs.. Så svårt, men ack. så viktigt!

  4. Lise-Lotte Rocky & Sigge september 25, 2013 10:28 f m  Svara

    Nervositet tar tid att jobba med, men det går att få bukt med! Dock ska absolut poängteras att du sprang jättefint i måndags trots din nervositet, så du KAN! Du tryckte på ordentligt, var med utan att hålla handen och det såg SÅ fint ut! Jag stod vid sidan och log hela ditt lopp, just för att jag vet hur nervös du var!
    Jobba på! Jag hejar på dig!

  5. Åsa o toktassarna september 25, 2013 1:41 e m  Svara

    Mitt knep för att inte vara nervös är att titta på min hund. Både Lovis o Kaia tittar tillbaka med den där ”åh vad roligt det är att göra nåt tillsammans med dig”-blicken. Den där som gör att man förstår att de skiter blanka fan i rosetter och sekunder, de tycker bara att det är så fantastiskt roligt att vi gör nåt ihop.

  6. Åsa o toktassarna september 25, 2013 1:43 e m  Svara

    Loppet var för övrigt jättefint i 15 av 16 hinder, glöm inte det!

Leave a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *