Tack, men nej tack

Gårdagens agilityträning var katastrof! Det är gånger som dessa jag undrar varför jag fortfarande tragglar med Ozzy, sen får jag påminna mig om alla gånger han faktiskt vill och är riktigt duktig. Sen påminner jag mig själv om att det faktiskt blir bättre och att de här gångerna då han verkligen inte vill bara blir färre och färre och då känner jag mig lite gladare.

Igår ville han inte ha någon belöning alls utan kände sig nöjd med att lunka runt i ridhuset och äta bajs. Kul tyckte jag och stoppade in honom i buren och tog ut Zombie istället som var JÄTTEglad att få busa med matte. Kontrasten mellan dessa två hundar är minst sagt stor. I ett sista desperat försök att få till någon bra träning tog jag ut honom och försökte träna slalom…ni gissade rätt även det gick katastrofdåligt…vet faktiskt inte hur jag tänkte när jag skulle köra slalom med en hel omotiverad hund :D . Speciellt inte då fokus är att slalom ska bli det roligaste i världen…det var det inte igår.

Jag har i alla fall bokat en tid hos veterinär för Bollebus på torsdag. De tyckte absolut att jag skulle komma in och testa för sköldkörteln utifrån det jag berättade om Ozzy. Jag kan inte beskriva hur skönt det skulle vara om han hade det här. I bästa fall skulle det innebära att han får mer energi och att hans ämnesomsättning kan hamna på ett bättre nivå och i sin tur leda till att han går ner i vikt vilket i sin tur skulle leda till ännu mer energi gissningsvis. Framförallt skulle det ge mig bekräftelse på att något faktiskt inte har stått rätt till och att det inte är normalt att en hund är så trött som han är.

Leave a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *