Ensamhetsträning

Igår fick Magnus sitt radioaktiva jod för sin giftstruma. Detta gör att han strålar så vi får inte sova i samma säng på lite mer än en vecka. Magnus sover borta över helgen vilket innebär att jag är själv med alla hundar. Inte helt lätt alltid och jag inser hur skönt det är att ha någon att dela ansvaret med. Det ska bli skönt när det är gjort och förhoppningsvis funkar behandlingen också :) . Vi skojar lite om att han kanske kommer få någon cool superkraft nu precis som spindelmannen får sina superkrafter av att ha blivit biten av en radioaktiv spindel :D .

Idag blir tjejen 4 månader. Tiden har gått så himla fort och jag är så tacksam att jag har henne. Hon vägar 10,6 kg och hon får bara mer och mer päls. Hon är så vacker min lilla flicka! Något som inte funkar är ensamhetsträningen och det fick jag bevis på idag. Jag skulle lämna henne en kort stund för jag behövde åka till affären och handla lite mat. Vi hade varit ute på en promenad med alla hundar och hon var trött och ville sova. Jag klär på mig och går och sätter mig i trapphuset och lyssnar. Hon gnäller flera gånger men när det varit tyst en stund smyger jag iväg. När jag kommer tillbaka hör jag henne skrika innanför dörren. Har ingen aning om hon hållit på så länge eller om hon hört mig komma och då blivit exalterad. Jag sitter genrellt ute i trapphuset och lyssnar och kanske är hon medveten om det och hon kanske hörde att jag gick idag och därför fick panik. Hur som känns det inte bra alls. Problemet är jag. När Magnus lämnar henne ligger och och sover på samma plats och reser sig inte ens så det är inte att vara ensam som är problemet utan att jag lämnar henne. Nu planerar vi att om vi ska lämna henne får jag gå först så hon får komma över separationen över att jag går och sen får Magnus gå men det är ju ohållbart i längden. Har ingen aning om hur jag ska få henne att tycka att det är mindre jobbigt att jag går.  Det känns inte alls bra det här. Det är ju viktigt att hon kan vara själv och just nu känns det inte som vi kommit någonstans. Jag har för mig att någon pratade om ett program på datorn som spelade in ljud eller nåt sånt. Hade varit bra med ett sånt program. Någon som vet om något sånt program?

Annars funkar allt väldigt bra med Zombie och egentligen vill jag ju inte klaga på att hon tycker om mig för det är ju bra i alla andra aspekter :D . Vi måste bara komma tillrätta med det här så tips mottages gärna.

5 Comments

  1. Linnea med Zumi & Norrie september 29, 2012 5:46 e m  Svara

    Programmet du tänker på är Audacity, som du kan sätta på inspelning och låta spela in hela tiden du är borta. Programmet visar ljudklippet med ljudvågor, så du kan se direkt om det har låtit och gå till den biten och lyssna vad det är. Skönt att inte behöva lyssna igenom hela.

    Jag har inga direkta tips mer än att jag tror att det ordnar siig med tid och tålamod.

  2. Helene september 30, 2012 9:05 e m  Svara

    Annars är ett tips att ha henne i bur. Fungerade bra på Meja. De verkar bli lugnare utav det.

  3. Nina oktober 1, 2012 8:30 f m  Svara

    Jag är avståndstagande mot mina hundar innan jag lämnar dom, talar tydligt om att jag inte ”vill ha med dom att göra”. Det är hårt att se dom förväntansfulla minerna övergå i ”stor sorg” men det fungerar.

  4. Johanna, Max & Java oktober 1, 2012 8:45 f m  Svara

    Känner igen det här problemet, är hon på något sätt släkt med Java ;) . Det finns hopp då Java chillar som en kung när hon är själv nu för tiden :D .

  5. Amanda oktober 1, 2012 12:33 e m  Svara

    Hej!

    Jag har ett superbra tips! Hade precis samma problem med min Noki.

    Jag gick tillbaka i träningen och skaffade ett galler (kompostgaller på ÖoB, fyra stycken för 99kr!) och började med att lämna Noki i andra rummet i korta stunder, medan han kunde se mig hela tiden, men bara inte följa efter mig i hälarna.

    När han slutade gnälla och slappnade av så släppte jag ut honom igen! Så höll jag på i kanske två veckor, och sen blev träningen mycket enklare! Han fattade liksom att avstånd inte är farligt – jag finns kvar även om han inte är två centimeter från fötterna hela tiden :)

    När han fattade det så blev den ”riktiga” ensamhetsträningen mycket lättare!

    Gå tillbaka några steg och börja där – med att skapa avslappning inför avstånd inne i bostaden!

    Det var super!

    Jag kände precis som du, att det var hopplöst och lite ångestframkallande att han var så fäst vid mig, men det är ingen fara! Det kommer! Jag tror man ska slappna av lite bara och låta tiden ha sin gång också :) Hon är ju bara 4 månader! Min lillkille slappnade av mycket mer med åldern (runt 6 månader) också!

    Lycka till! Och jag rekommenderar starkt att testa med avståndsträning!

Leave a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *