Monthly Archives: maj 2012

Ingen kan ana hur otroligt glad jag är just nu. Vi fick avsluta en underbar dag med att nolla vårt första lopp (dock fick vi troligtvis tidsfel)!! Efter vi kört kände jag mig gråtfärdig av lycka. Kanske låter fånigt för vissa men jag kämpar som en gnu med Ozzy och ibland har det känts som det aldrig ska funka. För mig är det inte viktigt med några pinnar utan att vi gör framsteg och att det rör sig framåt. Vi är i largeklass och konkurrerar med BCs och andra snabba raser. Jag mäter efter våra mått och förutsättningar och med det i åtanke är jag sjukt nöjd med dagen. Han har orkat fyra lopp plus allt vad det innebär att vara på tävling. Idag är han värd sin vikt i guld min älskade underbaraste Bollebus.

Det ska bli kul när jag kan börja köra med min aussie för när jag ser på filmerna ser det ut som det känns, väldigt långsamt. Jag bara vill springa på och iväg men då skulle jag lämna Ozzy bakom mig och det går ju inte. Istället trippar jag och småjoggar fram. Även om inte allt satt idag så hade vi flera guldkorn i så gott som alla lopp. Farten i det första hopploppet var kanon. Han tog alla agilityhinder jättebra. Han är stabil Ozzy men hoppar otroligt oekonomiskt. Han hoppar mycket mer än han behöver vilket säkerligen gör att det är ytterligare jobbigare för honom men fördelen är väl att han aldrig river :D

Här har ni filmerna minus ett lopp som inte blev filmat :) .

Tiden går väldigt fort just nu och det är mindre än tre veckor kvar tills valparna beräknas födas :D . Nu när det börjar närma sig känner jag mig motsägelsefullt lugnare. Kanske för att det äntligen är dags. Jag är inte nervös utan bara förväntansfull. Fick frågan här om dagen om vad jag gör om det inte föds några tikar. Det har väl varit det största orosmomentet och det jag funderat mest på. Jag har verkligen förberett mig på att det kanske blir en hane istället och även det känns spännande. Jag är helt säker på att oavsett kön på hunden kommer vi ha en fantastisk resa tillsammans, så inget står och faller på vad finaste Movi bestämmer sig för att föda.

Igår var det banträningskurs igen. Jag hade en lite för intensiv dag igår så jag var alldeles för trött för seriös hundträning (vilket visade sig i mitt beteende :( ) Det var en agilitybana igår som för mig med en långsam hund inte kändes allt för svår. De fällor som fanns var mest för dem som har hundar som suger riktigt ordentligt på hinder och eftersom jag oftast ligger före Ozzy var de inte så svåra för oss. Dock fick vi problem med tunnlarna IGEN. Jag lovade mig själv varje gång jag sprang att jag inte skulle bli arg om han inte tog dem men det höll jag inte så klart utan skriker nej till mig stackars hund som gör så gott han kan :( . Usch vad dålig jag kände mig efteråt. Vi lyckades visserligen få till det jättebra sista gången med bra vägledning från vår instruktör Sofia. Hon har verkligen ett kanonöga för vad som är problemet. Jag har lärt mig massor om hur jag ska springa banor och jag vill absolut gå kurs för henne igen.

På lördag är det som jag nämnt tidigare tävlingsdags. Jag är långt ifrån sugen då jag känner att uppsatsen är viktigare och vi ligger tokmycket efter och det är inte många dagar kvar att skriva. I tisdags vakande jag sex på morgonen med panikångest över den här förbaskade uppsatsen. Jag längtar till det här är över! Jag kommer åka på tävlingen men eventuellt kör jag bara agailityloppen om jag känner att jag hellre åker hem och skriver istället. Ozzy har dessutom varit loj de senaste dagarna och kräktes igår.

Något riktigt kul är att vi så smått börjat planera lite för en resa nästa år :D . Vi har fått lite av en blodad tand så det blir nog en sväng till USA igen och den här gången med våra allra bästa vänner :) .

Hundvakt

Igår var vi på handledningen för uppsatsen. Jag var rätt nervös för jag trodde att vi skulle bli totalsågade men det blev verkligen motsatsen. Hon tyckte vi hade fått med massor bra och att det var bra skrivet. Jag är den som skrivit det mesta på uppsatsen så det värmde att hon tyckte att det var bra. Dock märktes det att hon tyckte att vi kanske borde kommit lite längre. Det känner jag också och tiden rinner liksom iväg. Vi har suttit och skrivit massor på förmiddagen idag men nu måste jag äta lunch och skynda ut med hundarna för jag måste snart åka till jobbet.

I helgen är vi hundvakt åt Java vilket betyder massor med sprattel och mys :D .

Om en vecka är det agilitytävling!! Jag börjar bli lite nervös. Dels har jag inte löst hur jag ska ta mig dit för det har skitit sig med bilen jag skulle få låna och sen kan inte Johanna vara med hela dagen  :( men förhoppningsvis hittar jag massor med klubbkompisar att umgås med :D

Först ut vill jag tacka för alla fina kommentarer, de värmer massor!!

Den senaste tiden har jag drömt massor om valparna. Ibland är det mardrömmar men inatt var det en ljuvlig dröm där jag fick mysa med alla valpar och allt var frid och fröjd. I nattens dröm var det fem hundar i kullen varav bara en tik vilket gjorde mig lite orolig men så umgicks vi och jag insåg att vi var som gjorda för varandra. Det var en mysig dröm och jag vaknade med ett leende på läpparna :) .

Igår blev det dubbel kurs för mig. Först ut var banträningskursen med Ozzy och det gick kanon. Ibland är det svårt att se de framsteg men gör men igår var en stor bekräftelse för mig att vi absolut rört oss framåt. Han hade jättefin fart och söker hinder superbra, detta trots att han fått en över 2 timmar lång promenad på dagen och att det fortfarande var varmt på kursen :D . Han klarade svårigheter för klass II nivå men tyvärr satt inte slalomet som det skulle. Dels berodde det på att jag kom in fel hela tiden men sen är det tyvärr så att när Ozzy blir trött så är slalomet det första som ryker. Det var så himla kul igår och jag är så otroligt glad att Ozzy och jag har något vi kan göra tillsammans där vi har kul och utvecklas.

Sen var det ju freestylekurs med Java. Det var avslutning och vi skulle visa våra program under så tävlingslika förhållanden som möjligt. Jag hade inga förväntningar förutom att vi skulle försöka ha kul. Vi körde Game of Thrones-programmet och det kändes stundom väldigt bra. Det kändes skönt att avsluta med något lyckat med tanke på hur tävlingen gick i tisdags. Jag kommer säkerligen att tävla med Java igen men det blir inte förrän i höst som tidigast. Jag har en väldigt intensiv jobbsommar då jag jobbar i princip varje helg vilket ändå inte lämnar så mycket möjlighet för att åka på tävling.

Hur ska jag sammanfatta det? Katastrof skulle kanske vara ett passande ord men jag tänker inte enbart fokusera på dagen för den var minst sagt en gigantisk katastrof. När jag först fråga Johanna om jag fick tävla med Java skulle det bara vara någon gång ibland och kanske max ett par gånger sammanlagt. Jag ville ha lite tävlingsvana men som det så ofta blir med mig så spårar det ut och jag blir alldeles för engagerad och lägger ofantlig press på mig själv. Något som började som fantastiskt kul har blivit något som inte ens är i närheten av roligt. Det har känt som jag fått jobba i uppförsbacke hela tiden. Har det inte varit det ena så har det varit det andra. Java är väldigt förarbunden och även om jag kan se att vi kommit superlångt så känns det meningslöst att fortsätta kämpa med det. Snart, underbart att få säga det för det stämmer faktiskt, snart har jag en egen aussie. En hund som kommer vara min och lika bunden till mig som Java är till Johanna. Detta betyder inte att jag kommer ha någon framgång ute på tävlingsbanorna men det kommer definitivt öka mina chanser. Sen har det varit svårt att få till träningsdelen bra då hon inte är min det är ju något som inte alls kommer vara ett problem med min egna hund. Då kan man slänga in ett 10-minuterspass när som nu måste allt planeras och det blir en stor grej istället.

Kontentan är alltså att jag beslutat att ta en paus. Jag har mycket annat som händer i livet och om ca 5 veckor föds valparna och då vet jag att mitt huvud bara kommer vara i det. Jag får se om vi kanske tar upp det igen till hösten (säkerligen rätt troligt om jag känner mig själv) och att jag då har ny energi och en liten valp som måste miljötränas :D . Jag är oerhört tacksam för den här erfarenheten då jag lärt mig massor om mig själv. Jag har framför allt lärt mig att misslyckas och att kunna acceptera det. Det är inte så jobbigt som vissa tror :D .

Avslutningsvis vill jag tacka för det fina vädret idag som lämnat mig sönderbränd på halva kroppen då jag haft solen rätt i sidan hela dagen. Jag ser inte vacker ut direkt :D