God Jul

Det känns rätt skönt att julen är över. Nu är det bara nyår kvar sen börjar ett nytt och förhoppningsvis spännande år. Jag planerar att sätta upp lite mål för året. De kommer inte vara många eller svåra men det kan vara kul att ha för att titta tillbaka på senare.

Julen har varit väldigt trevlig. Julafton spenderade vi som vanligt hemma hos mina föräldrar, dock utan min bror som istället åkte hem till sin flickväns familj. Vi hade visserligen ett tillskott i form utav Johannas hundar som fick spendera julen med oss eftersom hon har många allergiker i sin familj. I år har även Magnus föräldrar varit hemma så på juldagen var vi hemma oss dem och firade med hans familj. Tiden har bara sprungit iväg och ledigheten har varit kort men intensiv. Nu böjar jag jobba och kommer göra det tills skolan börjar igen.

Jag fick massor med skoj i julklapp men höjdpunkten var nog filmkameran. Den invigdes idag när jag tränade tillsammans med Johanna. Efter att både ha sett alla filmer och analyserat lite under själv träningen inser jag mycket fel och brister som jag besitter som hundförare. Här kommer lite punkter som jag ska jobba med och en del som jag helt måste sluta med.

  • Jag måste sluta repetera hela programmet. Jag gör det inte för Javas skull utan för att lugna mig själv. Det är inte rättvist mot henne. Hon må jobba på men idag insåg jag att hon kan programmet utantill. När jag valde att göra ett annat moment i programmet vill hon prompt göra det hon vet ska komma här näst…jag vet bättre än att nöta så varför gör jag det ändå. Vi ska inte köra igenom programmet igen innan MyDog. Vi ska istället träna ofta men på andra grejer och ibland kanske repetera moment eller övergångar i programmet.
  • Jag ser väldigt stel ut när jag kör. Jag har vetat det länge men idag kännde jag verkligen att jag ville göra något åt det. Så jag bad Johanna filma mig medan jag torrgick programmet och försökte då se lite roligare och gladare ut. Det här kan jag verkligen jobba mer på då jag alltid känner mig så himla obekväm och fånig rent ut sagt.
  • Jag måste även vara mer medveten om vad jag gör med min kropp och mina händer. Jag skickar ofta förvirrade signaler till Java som i sin tur leder till att hon bli osäker på vad hon ska göra. Dock blir det en konflikt i att jag vill röra min egna kropp mer men det leder också till att Java inte vet vad hon ska göra…det kommer väl lösa sig med tiden när hon blir mer självsäker och vågar lite på att hon hört rätt istället för att läsa av både mitt kroppsspråk och lyssna på vad jag säger och sen gäller det ju att långsamt träna upp att jag gör annat med armar och ben :)

Jag tränade även slalom med Ozzy och det gick väl lite bra och lite dåligt. Jag anmälde mig till vår första officiella tävling igår och jag började känna mig nervös direkt. Jag har försökt bena ut vad som gör mig så nervös…

  • Jag är nervös för att han inte ska springa och det menar jag bokstavligt. Jag är rädd för att jag kommer börja springa men att han kommer stå kvar helt stilla.
  • Jag är nervös över att han inte ska hoppa första hindret. (fråga mig inte varför för det har egentligen aldrig hänt)
  • Jag är orolig för slalomet. Tar han ingången rätt är det nog lugnt men det här med ingångarna är knappast helt säkra.
  • Jag känner mig osäker på agilityhindren. Vi har knappt kört dem…gungan tror jag inte är något problem för den har vi kört en hel del. Dock har vi inget kontaktfält så risken är ju att han hoppar av för tidigt vilket inte känns bra.
  • Sen är jag lite nervös över att glömma banan. Det är väl inget problem om man startar tidigt men tänk om det är 20+ starter framför…

Men nu är jag anmäld och starta ska jag. Jag ska se det som en träning för mer press än så går inte att lägga på Ozzy. Vi ska satsa på att ha så bra fart som möjligt resten får gå som det går och om jag inbillar mig att jag någonsin kommer känna mig säker på Ozzy så kan jag lika gärna släppa det för det kommer aldrig att hända. Men jag tror på Ozzy och kan jag bara hålla mina nerver till en rimlig nivå och om jag lyckas peppa honom som fan så tror jag vi kan ta oss runt med en hyfsad fart. Det gäller bara att jag är tydlig för vet han vad han ska göra så gör han det oftast :)

2 Comments

  1. Josefin december 27, 2011 12:53 f m  Svara

    Kör på Sara! Om du känner dig osäker kanske du ska bara köra hoppklass ett tag? Dels för att det inte ligger lika många saker som kan gå fel (många missade kontaktfält kan det ju bli, fråga mig ;) ). Dessutom så är det ju bara till att springa i en hoppklass och då behöver han inte känna tvekan inne på plan pga av agilityhinder. Har du bestämt dig hur du ska göra OM slalom skulle gå fel? Eller något annat? Har man det klart för sig redan innan så brukar nervositeten släppa. Lite i alla fall! ;)

  2. Linnea med Zumi och Norrie december 29, 2011 11:03 f m  Svara

    Kan du inte ta en planerad disk om du känner dig nervös? På så sätt vet du redan när du kommer in att jo, ni kommer att diska er det här loppet och det är okej, så kan ni springa så sjukt bra ni bara kan ändå liksom :) Skippa kontaktfältshindren t ex om du inte vill ta dem (och tvekar du så tappar antagligen Ozzy fart?).

Leave a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *