Monthly Archives: januari 2011

Ozzy har alltid haft lite problem men analsäckarna. Han släpper gärna ut denna illaluktande vätska när han blir riktigt rädd. Det har inte varit något stort problem men nu mera kan han göra det i tid och otid. Jag kan intyga att det är inte för mysigt när han kryper upp i sängen och lägger sig mellan Magnus och min kudde men röven åt mitt håll. Det är en väldigt skarp doft och det är inte helt omotiverat att vi gett honom ett extra smeknamn i form utav skunken. En kompis berättade att de funderat på att ta bort dem på sin hund så nu ska jag undersöka hur ett sådant ingrepp skulle se ut, dels för vår skull men även för hans skull då det inte kan vara roligt för honom heller.

Idag har vi tagit hand om Java och Max eftersom de skulle flytta idag. Det har gått supersmidigt och varit hur lugnt som helst. Max är ju en riktig pärla och finner sig tillrätta direkt, sista timmarna låg han och Ikaros rumpa mot rumpa i sängen, sååå sött! Java har man konstant vid sina fötter och dit jag går går också hon, så idag fick hon till och med följa med in på toaletten, jag är minst sagt svag för denna lilla tjej. Vi tog en promenad ute i Tinnerö och på vägen hem gick jag med mina två och Java i koppel med alla hundar i samma hand, jag är liksom lite imponerad över mig själv :D

Nu ska jag snart vinka av Magnus då han strax ska till jobbet stackarn, 6 dagars arbetsveckor på grund av praktiken, det är minst sagt tungt. Jag ska upp tidigt imorgon och köra ett 14 timmars pass men efter det är det en dag ledigt, sweeet!

Det bästa med att jobba är hur mycket man uppskattar att vara ledig :D . Idag har jag varit ute med hundarna i 4 timmar och tiden bara sprang iväg. Hundarna och väldigt nöjda nu så Ikaros ligger och sover i soffan och Ozzy under soffbordet. Mest tycker de nog att det är skönt att jag är hemma, och det tycker jag med.

Idag tog vi först en långpromenad i Tinnerö sen tränade jag och Ozzy lite agility, främst slalom. Idag ökade jag på till 5 pinnar och det funkar riktigt bra från höger sida men lite sämre på vänster så det måste vi träna mer på. Vi gör i alla fall riktigt fina framsteg. Fick träna lite med Java idag också vilket alltid är lika kul. Det är uppfriskade att träna med en hund som jag måste bromsa och säga att nu räcker det istället för mina då jag måste bromsa mig själv så att de inte tröttnar. Dessutom är ju lilla Java alltid en fröjd att ha att göra med, tills jag får en egen liten tjej kommer hon vara min favorit flicka :D .

Vilken dag det varit idag! Jag känner mig helt upprymd och den är inte slut än utan ikväll ska vi på bio men min bror och hans flickvän. Vilken film det blir är inte helt bestämt än men jag hoppas det blir nåt bra. Imorgon är det dessutom en stor dag, dels är jag ledig men främst för att Johanna flyttar hit imorgon, jippi! Jag ska sitta hundvakt så imorgon har jag 4 hundar ett par timmar, sweeeet :) .

Kan också meddela att Ozzy mår bra. Det han fick i sig kom ut den rätta vägen. Vi hittade brosk och päls i bajset så det var nog något typ av smådjur han ätit, inte så fräscht med andra ord, en riktigt äcklig liten hund är han minsann. Nu går han i koppel större delen av promenaderna. Idag fick han vara lös kortare stunder och då försökte jag kalla in då jag trodde jag skulle lyckas. Jag är oerhört tacksam att Ozzy går väldigt bra i koppel annars hade detta blivit väldigt jobbigt. Kontentan är i alla fall att vi inte haft en ända konflikt idag utan promenaden flöt på kanon med båda hundarna.

Nu MASSOR med bilder!!

Omställning

Oh my vilken omställning det är att gå från det softa livet som student till att jobba hela dagarna. Jag är bortom trött och när klockan ringde i morse var jag gråtfärdig, men när jag väl kommit upp och duschat och allt sånt kändes det bättre. Jag är som alla vet INTE en morgonmänniska. Jag har fått mitt schema och det ser riktigt bra ut, mycket bättre än väntat till och med. Jag jobbar mycket dygn fast jag sover inte där vilket gör att mina dygns pass är ca 14 timmar istället för 24. Det är ändå långa dagar men jag är tacksam att de är så snälla och att vi kunde lösa det så här. Jag jobbar ungefär 3-4 dagar i veckan men oftast väldigt långa pass, men det var precis så jag ville ha det och som det ser ut nu kommer det bli 3 dagar denna månad som jag måste fixa hundvakt och inte mer vilket är sjukt bra.

Idag fick jag dessutom en super fin komplimang av en av tjejerna som jobbar där. Hon är en riktigt tuff tjej som säger vad hon tycker och backar inte för nåt. Hon är jätte driven och arbetsam och från första stunden jag träffade henne kände jag respekt för henne och det jobb hon gör. Hon sa i vilket fall att hon var grymt imponerad av mig. Det gjorde mig så himla glad. Hon tyckte jag var modig som kunde sitta själv med ungdomarna och prata redan andra dagen. Det var riktigt kul att hon tycker jag är bra speciellt då jag gärna är kvar även efter min praktik.

På hundfronten är det rätt dött. Vi försöker skramla ihop orken att ens gå ut med dem så någon ork till träning finns inte. Dock ska jag träffa Johanna på fredag så då blir det spår och annat kul för dem. Men jag försöker tänka att de klara sig i tre dagar utan någon super aktivering för från och med fredag kommer det se mycket bättre ut. Känslan av totalt mörker är i alla fall borta och är istället utbytt av en känsla av att detta kan leda till något riktigt jäkla bra.

Besviken…

Jag älskar verkligen mina hundar men ibland är det inte lätt att ha hund. Jag mår riktigt dåligt över att praktiken börjar nu och även om jag försöker se det positivt känns det mest väldigt mörkt…den stress jag känner just nu tar sig ett hemskt uttryck och jag tycker synd om Johanna som fått träffa en mindre trevlig Sara de senaste dagarna. Dagen började med huvudvärk och en allmän känsla av uppgivenhet, kanske inte de bästa förutsättningarna att träna hund men eftersom det är sista dagen idag innan praktiken så ville jag verkligen att hundarna skulle få max…ja, det blev inte så bra som jag hoppades på för Ozzy sprang givetvis iväg under promenaden och ville inte komma tillbaka. När han väl var på väg tillbaka hittade han något väldigt intressant som han sen beslutade sig för att svälja hel…föremålet, eller vad jag tror var en död råtta, var cirka 1-2 decimeter långt och 5 centimeter tjockt…ringde veterinären och allt de kan göra är dyra saker som röntgen och de tyckte att jag skulle avvakta och se om det kommer ut. Egentligen hade jag helst röntgat för ovissheten och att sitta och vänta är jobbigt. Troligtvis är det inga problem utan det kommer ut den väg det ska eller att han kräks upp det. De komplikationer som kan bli är att det fastnar på väg upp, eller ut alternativt att det på något sätt gör honom illa på vägen genom systemet. Så nu är det bara att hålla koll på honom och hoppas på att allt går smärtfritt genom honom. Han är min lilla bebis så även fast jag var arg när jag lyckades få in honom så var det mest för att jag blir så himla rädd och tanken på att förlora honom är det värsta jag kan tänka mig. Gällande det faktum att han inte kommer när jag ropar är det stora problemet, jag litar inte på honom, så nu får jag sluta vara lat. Han får gå i koppel och bara vara lös korta stunder då vi aktivt jobbar och har roligt för det är den ända lösningen.

Trots denna lilla incident tränade jag med Ozzy och jösses vilka framsteg vi gör i slalomet. Klart det aldrig kommer gå fort som en BC men det har heller aldrig varit målet. Jag vill att vi ska ta oss igenom det så fort han kan och nu kämpar han på bra min bruna boll. Fyra pinnar är vi upp i och jag var stolt idag. Vi körde många korta pass med lek emellan och han var verkligen på g.

Till Ikaros hade jag lagt ett spår. Inte det längst i världen men med många svåra vinklar och klurigheter. Han gick det jättefint och jag kan inte annat än vara nöjd med min lilla gubbe.

Nu ska jag gå och pussa på min lilla boll och så ska vi ha ett samtal om att man absolut inte under några omständigheter får skrämma sin matte på detta sätt!! Vi får se om han lyssnar, jag tror inte det :D

Ikaros fick sitt första spår för i år igår. Han gick det som en dröm och trots att det är mer än två månader sedan han gick ett spår tog en en 90 graders vinkel hur snyggt som helst. Han gick väldigt lugnt och metodiskt och var bara på villovägar vid 2 tillfällen men hittade då snabbt tillbaka till spåret igen. Det ända tråkiga med spåret var den gigantiska konflikt vi fick precis innan då jag hade satt honom ner och sagt stanna medan jag satte in Ozzy i Johannas bil, under den korta stunden springer han iväg och ut mot spåret och jag blir givetvis arg och då vill han inte komma tillbaka…suck och stön…tillslut kom han tillbaka och vi kunde gå spåret men hela incidenten var så onödig. Mental note: inbilla dig aldrig att Ikaros klarar ett sitt stanna kvar innan han ska få gå ett spår eller göra något annat kul…Jag hoppas i alla fall att snön håller sig borta så att jag kan fortsätta lägga spår åt honom för det är verkligen något han tycker är kul.

Våra hundmöten går fortsatt bra förutom några få och då är det oftast för att jag gör någon miss. Vi kan till och med klara ganska tajta möten utan problem och Ozzy överraskar mig hela tiden med att vara riktigt samlad och visar sällan tendenser till att vilja skälla eller göra utfall. De gånger han gör det nu för tiden är när Ikaros sätter igång, vilket som tur är inte är speciellt ofta. Jag är så himla stolt över mig själv att jag äntligen vågat lita på mig själv och vilken metod som funkar bäst för mig och mina hundar. Äntligen har vi gjort de framsteg som jag väntat på i snart 2 år och det komiska är att det inte varit svårt alls. Sen är vi absolut inte i mål än men jag ser ett slut på detta med utfall.

Nu är det bara en dag kvar sen börjar min praktik. Det är verkligen skräck blandad förtjusning. Det ska bli jättekul och spännande att jobba MEN det känns tungt med hundarna. Hade det varit så att jag fick lön för arbetet så hade man ju kunnat anställa någon som tog hand om dem men det går inte på csn, istället har vi ju löst det så att jag kommer jobba obekväma arbetstider (kvällar, nätter, helger) i den mån det går och Magnus enbart dagtid. Som tur är har vi snälla familjer och vänner som ställer upp men det känns fortfarande osäkert. Jag får mitt schema på tisdag så då kan jag börja planera på riktigt och har vi tur blir det inte så ofta som vi måste hitta hundvakt. Fast jag tror att det kommer bli en stor omställning för hundarna som i princip aldrig är själva som det är nu men jag vet att vi kommer klara det.

Idag har vi provsmakat vår bröllopsmeny och jösses vad gott det var, speciellt förrätten. Det blir trerätters middag men exakt vad det blir vill jag inte avslöja men vad exalterad jag är. Vem kunde tro att jag skulle bli så här entusiastisk över att gifta mig men det är jag verkligen. Jag ser fram emot allt som finns att göra och jag tittar nog på bilderna på klänningen varje dag och drömmer mig bort. Fast det är lång tid kvar och 20 veckors praktik mellan mig och min stora dag :D .

Nu ska jag kolla på film och imorgon ska jag ge mig ut och lägga ett spår till en liten kille som verkligen behöver det. Ikaros ska få ett par timmarnas egen tid med matte imorgon och sen på eftermiddagen tar jag med båda hundarna hem till Linnea för styrelsemöte med fritt följ. Hon har löptik hemma så vi får se hur Ikaros reagerar. Efter mötet går jag och hundarna ett stenkast bort till Johanna där jag ska hjälpa henne packa lite och sen ska vi äta god middag :) .

Why!!

Jag är en sån extrem tävlingsmänniska och måste vara bäst på det jag gör, i alla fall det jag anser mig vara bra på. Idag har jag rädat i wow (läs tidigare inlägg om ni inte vet vad räd är) och det går ta mig *insert svordom* inget bra. Jag ligger en bra bit från toppen och det är jag inte van vid. Jag gör hur mycket reseach som helst men kan inte få det att funka.  Varför?!?! jag är helt knäckt. Jag förstår att ni som läser kanske inte förstår men för mig är det här väldigt viktigt och något jag lägger mycket tid på då jag verkligen tycker att det är skitkul, men när det inte går bra så suger det väldigt mycket energi. Vi tog i alla fall ner en ny boss idag som vi jobbat på hur länge som helst. Vår raidleader var så jäkla arg på oss för han tyckte inte vi var tillräckligt bra så idag har jag blivit svuren åt mycket, haha, men till slut gick bossen ner!

Roligare är träningen med Ozzy som jag hade idag. Johanna och jag träffades och tog först en promenad med hundarna. Jag trodde att Ozzy rullat sig i bajs och jag betedde mig på ett sätt man inte får göra men detta med att rulla sig i bajs gör mig vansinnig. Ozzy fick gå och skämmas en stund och sen fick jag skämmas när jag insåg att han inte alls rullat sig i något bajs utan bara ätit det. Sen gick vi till HU och tränade agility. Vi körde lite slalom, en runt/om övning och handling. När vi gjort det gick vi upp och körde en kort liten halvcirkelbana som Johanna satt upp. Jag körde den men alla hundarna :D . Vill ni se klipp kan ni kolla på Johannas blogg. Det var så jäkla kul och Ozzy var så himla duktig så imorgon ska vi dit igen och träna.

Nu ska jag nog gå och se på lite Glee och stressa ner. Imorgon ska jag upp och skriva hemtenta i juridik :(

Bilen

Ja, som många av er redan vet var inte vårt bilköp det bästa som gjorts och min dröm om egen bil blev mer än mardröm. Men nu är den mardrömmen slut för idag kl 15:00 skrevs papper på och kotten bytte ägare. Vi hade nog kunnat få lite mer än vad vi begärde men det känns ändå väldigt bra då bilen är lite av ett renoveringsobjekt. Vi har i princip haft något problem med den sen första dagen. Vi var väldigt ärliga mot killen som var här och han vet allt som inte funkar med bilen och det får mig att må rätt bra. Jag vill verkligen inte gör mot någon det som vi blev utsatta för. Hellre får jag lite mindre pengar och har rent samvete än att lura människor. Om det skulle hända något konstigt med bilen nu så kan killen ändå känna att han fick den till ett så pass bra pris att det är lugnt. Det känns väldigt skönt att detta är över då det varit en enorm stressfaktor för mig och min familj. Vi får se om det blir någon ny bil i framtiden men inte just nu då jag vill smälta det här och i viss mån glömma. Parkeringsplatsen behåller vi tills vidare då jag misstänker att det kommer att vara svårt att få en i framtiden här när det har flyttat in människor i alla husen i år. Det kan ju ses som en onödigt utgift fast tills vidare kommer Johanna stå på den för de har inte fått någon parkeringsplats här än.

Idag har inte alls blivit som planerat. Jag trodde inte att en ända person skulle ringa på annonsen men jag hade helt fel och har varit nedringd hela dagen. Jag skulle gå och köra agility med hundarna men fick vända tillbaka och istället svara i telefon och fixa med bilförsäljningen. Jag ska dit imorgon istället tänkte jag och även på onsdag tillsammans med Johanna.

Jag har förlorat alla mina originalbilder på Ozzy som valp :( men Linda var en ängel och spenderade hur mycket tid som helst med att gräva fram bilder hon hade på Ozzy som valp. Tack snälla Linda för det! Här kommer några axplock av de bilderna och de flesta är från Ozzys första besök vid blå lagunen, han var nog exakt 9 veckor, och en sötare ulligare och gulligare brun boll det får ni leta efter. När jag ser bilder på Ozzy som valp blir jag totalt gråtfärdig för jag älskar den lilla bruna killen så otroligt mycket. Nu måste jag springa och pussa på honom :D .

Linda och Ozzy

Jag och min bruna boll

Ozzy vågar sig ner i vattnet redan första gången

En av mina favorit bilder, det behövs inte systemkamera för att fånga vackra ögonblick

Bild från rastningen på väg hem från uppfödaren

Jag lyckligast i världen över att äntligen ha fått hem lilla Ozzy

Vår lilla familj minus Ikaros som troligtvis hade annat för sig just då än att vara med på bild

Nu ska jag ta och gå och lägga mig så att jag kan komma upp skapligt imorgon. Vill ju få ut så mycket som möjligt av den här veckan för på tisdag börjar min praktik och då har jag 20 veckor av hårt arbete framför mig.

Duktig hund

Idag var jag och kollade på agilitytävling. Väldigt kul men också avskräckande. Det är princip bara BC’s i large klassen och ingen annan ras kan mätas sig med dem. Ozzy och jag kommer se ut som vi rör oss i slowmotion i jämförelse. Fast man får inte bli nedslagen av det utan göra det bästa man kan med de förutsättningarna  man har. Bara för att jag inte har den snabbaste hunden i stan betyder faktiskt inte att vi inte får eller borde tävla.

Ozzy var hur duktig som helst idag. Han låg ner större delen av tiden och var avslappnad. Han och Java låg och nibblade lite på varandra men inte mycket alls egentligen, mest mot slutet då båda var trötta. Annars var han verkligen den perfekta hunden idag och absolut inte den som skällde mest som det annars har en tendens att vara :D . De som bara träffar mig och mina hundar när vi tränar tror oftast att allt de gör är skäller, och så är absolut inte fallet. Sen är skällandet något man måste arbeta med, speciellt med en ras som finsk lapphund som har lätt till skall, men det är verkligen inte så att de skäller i tid och otid. Jag vet många som har lapphundar som inte skäller alls. Anledningen till att mina är ganska skälliga är min okunskap när jag skaffade Ikaros. Jag visste inte alls hur jag skulle jobba med det och när jag skaffade Ozzy blev det en ond cirkel, som har varit väldigt svårt att bryta i vissa situationer.

Igår hade jag två fina gäster över, en i form av en söt stor pudel och så Lisa. Vi gick en promenad i Tinnerö när jag kom hem från skolan, det var väldigt mörkt men det gick jättebra. Ikaros kan ju vara lös i alla förhållanden men Ozzy fick gå en stor portion i koppel då jag inte riktigt litar på honom, fast när han var lös skötte han sig jättebra.

När vi kom hem till mig lagade vi mat och kollade på let’s dance. Fast egentligen vet jag inte hur mycket vi kollade för det var ett tag sen vi sågs så vi satt mest och pratade. Vi pratade så klart en hel del om bröllopet och jag fick reda på en hel del väldigt intressanta detaljer om min underbara Lisa men det får vara en hemlighet tills allt är bestämt.

Nu ska jag spela wow tills min bästaste Johanna hör av sig för då ska vi åka och kolla på agilitytävling, längtar!