Blast from the past

Idag packade jag hundarna i bilen och begav mig tillbaka till vårt gamla område Ryd. Det var länge sen jag gick på de bekanta vägarna och stigarna i underbara Ryd. Jag är otroligt glad att jag har flyttat därifrån men samtidigt är det lite magiskt att gå på de gamla ställena som man vandrat så många gånger förr. Jag har många fina minne från Ryd som jag värdesätter dem högt.

Johanna mötte upp oss vid ryds motionscentrum och sen började vår promenad som var kantad av hundmöten och åter hundmöten. Jag ber i förväg om ursäkt över alla svordomar som kan tänkas komma nu…jag har gett mig fan på att fixa detta med hundmöten. Ozzy är den skyldiga och jag har varit alldeles för jäkla vek med honom och låtit honom hålla på, but no more! Nu är det hårda bud för jag är riktigt less på att ha samma problem efter 6 år med hund. Jag vet att jag kan klara det  för jag lyckades ju med Ikaros och hans problem var mycket värre då de var grundade i rädslor och inte som med Ozzy i allmän ouppfostran. Om jag nu mot all förmodan inte lyckas så ska jag söka professionell hjälp av en utomstående.  Så jag har bestämt mig för att sätt upp ett tidsplan för annars kommer det bara bli som det varit i nästan tre års tid att tiden bara rinner iväg och det händer inget.  Så om jag inte ser en klar förbättring till 1 februari så är det dags att ta in någon annan för att hjälpa mig. Så alla mina kära vänner där ute, om ni skulle märka att det inte blivit bättre och jag inte tagit hjälp, sparka mig i rumpan så att jag tar tag i det!

Men som sagt först ska jag försöka själv och nu är det hårda bud för Ozzy. Han ska sitta under hundmöten och får inte skälla eller göra utfall. Han är inte så intresserad av godis alltid men det spelar ingen roll för han ska kunna vara tyst ända.  Johanna uppmärksammade mig även på något väldigt viktigt om Ikaros och det är att han gör utfall efter hunden gått förbi eftersom han inte vill ha rumpan mot dem, och det är ju inte så konstigt med tanke på att han är osäker. Så det ska jag alltid tänka på att han ska kunna rikta sig mot hunden vi möter så att den aldrig hamnar direkt bakom honom. Usch vad rörigt detta inlägg blev men i vilket fall gick alla möten idag riktigt bra. Ikaros fick vara riktad som han ville och var jag osäker på honom så stoppade jag upp godis i ansiktet på honom. Ozzy fick sitta och gjorde han minsta grej så fick han ett bestämt nej och sen beröm om han bröt. Det kändes så himla bra idag och det ger mig hopp. Nu är det på riktigt och jag är minst sagt trött på att traggla samma problem i all evighet. Förutom detta har jag ju världens bästa killar som funkar finfint i alla lägen. Jag hoppas bara att jag kan bibehålla detta jävlar anamma för då kan inget stoppa mig! Jag har så lätt för att ge upp i vissa aspekter men nu måste jag orka hålla fast vi de rutiner jag satt upp och ställa krav på hundarna.

Johanna och jag hade en trevlig promenad idag och kameran var med men det var så dåligt ljus att bilderna blev rätt kassa men några får ni se som bevis på att dagen faktiskt hände :P

3 Comments

  1. Linnea december 14, 2010 9:29 e m  Svara

    Gud vilka härliga bilder! Jag är ju aldrig ute när det är ljust känns det som… Kul att höra att hundmötena gick bra :-)

  2. Nathalie och Ayax december 14, 2010 10:42 e m  Svara

    Härliga bilder på vovvarna och kul att hundmötena går bra! :) Håller tummarna för att det ska fortsätta gå bra, och att du lyckas med ditt mål! :) Ses imorgon! kram

Leave a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *