Monthly Archives: november 2010

Bilder!

Det har varit två lugna dagar då vi har gått långa promenader i tinnerö men inte så mycket mer. Det har varit skönt och jag planerar att ta ett par dagar för att ladda om och hitta inspirationen igen. Jag hoppas på fortsatt fint väder för det inspirerar om inte annat till att fota lite.

Gårdagen

Anledningen till att jag inte bloggade om tävlingen igår var för att jag verkligen ville hinna smälta dagen och hur det gick. Jag tror aldrig det är bra att skriva om saker som är känslosamma direkt efter det har hänt för då blir det just känslosamt. Jag gillar att få distans till det innan jag delar med mig av det, förutom till mina närmsta vänner kanske. Det var en mycket rolig dag igår och jag lärde mig ännu en gång mycket om mig själv och om min hund. Jag lyckades hålla mina nerver i schack så gott som hela dagen och precis innan vi gick in kände jag mig helt lugn. Detta är det bästa jag tar med mig för det kommer verkligen hjälpa mig nästa tävling, för det finns verkligen inget att vara nervös över, det är bara att köra!

Vår prestation igår var under all kritik. Ozzy var ofokuserad, to say the least. Det är givetvis inte Ozzys fel utan innebär bara att vi måste träna med svårare störningar i många olika miljöer o.s.v. Han var som han kan vara allt som ofta väldigt sävlig. Jag fick kritik för att han var okoncentrerad och långsam och jag borde jobba med hans tempo och motivation. No shit tänkte jag när jag läste det :D . Det faktum att han rör sig långsamt är inte mycket att göra åt, det går att få upp lite fart men han är ingen sån hund som öser på i rörelserna, just därför har jag valt en långsam låt som jag tycker passar oss. Hans motivation är dock ett problem som jag håller med om. Jag ska jobba MYCKET mer med externbelöningar. Mitt mål är att få det så att han ska vilja jobba ännu hårdare för det kommer en superbelöning senare. Sen vet jag inte om detta går att uppnå , det får framtiden utvisa.

Jag är stolt över mig själv och över hur jag skötte mig inne på banan. Det är lätt att bli frustrerad när hunden inte gör som man säger eller inte vill jobba. Jag vet ju att han kan allt det som finns i vårt program men vad hjälper det om han inte klara det på tävling. Ansvaret ligger på mig. Om han inte klara det beror det på mig, inte honom. Jag måste hitta hur jag ska hålla hans motovation uppe helt enkelt.

Dock ska jag erkänna att jag var orolig igår när jag kom hem. Jag vill verkligen tävla och om jag inte hittar ett sätt att motivera Ozzy är det kört. Ikaros har alla de egenskaperna Ozzy saknar men han skulle aldrig klara situationen av en tävling, han klara inte ens pressen av träning i nya miljöer. Även om jag skulle skaffa en tredje så är det väldigt avlägset, det skulle vara minst tre år kvar innan den hunden skulle kunna var klar för tävling i vilket fall och vad ska jag göra tills dess. Fast jag vägrar ge upp! Ozzy ska klara det här!

Jag ser fram emot nästa tävling, när den nu blir, och tills dess ska vi jobba hårt.

Idag har varit en riktigt hundfylld dag . Först träffade jag Johanna för en promenad. Hundarna skötte sig exemplariskt såklart och nu när snön är här har inkallningen blivit mycket bättre på Ozzy. Nu är det inte bajs precis överallt och då så duger mitt godis. Ozzy och Java har haft så kul i snön och de två älskar att ligga och brottas i djup snö. När jag ser dem nu för tiden så är det svårt att föreställa sig att Ozzy inte tyckte om henne för så är verkligen inte fallet idag.

Stackars Ikaros, en brun skit biter honom i sidan och en i baken

så här ser man ut när man busar med Java i snön

ser ut som att han haft såna glasögon man har när man solar solarium :D

bästisarna gör det de älskar mest…

…brottas…

…och åter brottas :D

Efter promenaden med Johanna hann jag bara in och lämna Ikaros för att sedan ge mig iväg till HU för att träna freestyle med Anna. Vi skulle köra vårt genrep till musik men min funkade inte så det fick bli utan. Anna filmade i alla fall så att jag kunde se hur det såg ut. Vi har haft bättre gånger men jag tror ändå att det kan gå helt okej på söndag om jag lyckas hålla nerverna i styr. Om ni vill kan ni kika på klippet eller ännu bättre, kom på tävlingen och se det live :D

Update

Eftersom Ozzy och jag vilar oss i form :D händer det inte så mycket på hundfronten direkt. Idag har vi dock avnjutit en långpromenad tillsammans med Johanna och henne hundar. Det ska bli ljuvligt när hon flyttar hit så vi kan ta promenader varje dag om vi vill.

Annars har det hänt lite spännande saker. PiM tröjorna har kommit vilket är superskoj. Jag får se till att ha den på mig på söndag och representera gruppen. Vi har bokat Domkyrkan för vår vigsel den 6:e augusti nästa år. Vem visste att det var ett sånt himla projekt att gifta sig. Jag varnar redan nu för att det kanske blir en hel del stress och bröllop i denna annars hundfyllde blogg. Jag har försökt hitta bra guider på internet med saker man ska tänka på, i vilken ordning saker ska göras o.s.v, men jag hittar inget bra.  Jag får helt enkelt leta vidare för det måste finns någonstans.  Det hade varit så bra med en checklista där man kunde ha koll på vad som är gjort och vad som måste göras. Just nu känns det väldigt svårt att greppa och jag är förvirrad men jag ger inte upp!

Imorgon ska jag först ta en långpromenad tillsammans med Johanna och sen ska jag träffa Anna för vi ska köra genrep inför tävlingen. Jag hoppas att det går bra och att min vila i form taktik funkar. Johanna tyckte han var pigg och busig idag så det bodar gott i alla fall.

Genrep

Idag har varit en sån där härlig dag då min energi har känts oändlig. Vi började dagen med att gå en promenad tillsammans med  Johanna ute i tinnerö. Vi skulle lagt spår men ingen har väl missat hur vädret varit idag så det får bli en annan gång.

På kvällen åkte Johanna och jag ut till LHU för att träna lite. Vi trodde nog att det skulle vara lite folk där ute men det var helt öde. Det var ganska otäckt att åka där ute för det gick inte att se vägen och dessutom var risken för att köra fast rätt stor. Hundarna fick i alla fall busa av sig lite och sen gick vi in för att träna en stund. Jag och Ozzy körde för första gången hela vårt program till musiken. Det gick förhållandevis bra. Jag vet inte om jag skulle kunna vara helt nöjd men jag vet att den här tävlingen inte handlar om att prestera ett fantastiskt program utan att skaffa tävlingsvana. Sen ska jag inte sticka under stolen men att jag är en tävlingsmänniska och jag tycker om att göra det bästa jag någonsin kan. Men av någon anledning är det mycket jobbigare att tävla med hund än själv, fast det är väl säkert för att man mister lite av kontrollen.

Jag är trots allt väldigt nöjd att jag har satt ihop ett program helt själv. Det är verkligen det svåraste fast av någon anledning tror jag att framtida Sara kommer skratta lite åt det här programmet. Men så vet jag också att det är en del av att utvecklas och man måste ju börja någonstans, eller hur?

…och så avslutningsvis en liten bild på min egensinniga hund.

Ozzys motto är – alla sovställningar är bra sovställningar

Idag hade jag en riktigt vidrig promenad med hundarna men jag tänker inte fokusera på det utan istället göra något så ovanligt som att lista 5 bra saker med vardera hund som gör att jag älskar dem så otroligt mycket oavsett vad de gör . Det är så lätt att fokusera på det negativa och problemen, i alla fall har jag det.

Ikaros

  1. Väldigt lätt att ha lös
  2. Världens underbaraste kelgris
  3. Väldigt försiktig
  4. Trots sina 5,5 år otroligt lekfull och busig
  5. Älskar alla människor

Ozzy

  1. Den busigaste killen i världen
  2. Ligger varje natt ovanför min kudde
  3. Inte speciellt miljökänslig
  4. Härligt egensinnig (han sover gärna på rygg, han har mycket speciella regler som man måste följa annars får man veta att han är missnöjd, något matte brukar skita i :D )
  5. Jätterolig att träna med

Jag älskar verkligen mina killar och det är tack vare det som jag orkar kämpa vidare med alla ”problem” vi har. Så från att ha haft en känsla av hopplöshet känns det som att jag fått lite ny energi och förhoppningsvis har vi en bättre dag imorgon.

Sök & spår

Idag var det andra gången sökgruppen träffades och det är så kul att vi är igång. Det blev som förra vecka, jag, Johanna och Lisa men förhoppningsvis är vi full grupp nästa gång. Det positiva med att vara lite färre är att vi blir klara rätt skapligt. Jag och Ozzy hade verkligen inte vår bästa gång idag men det berodde helt på mig. Jag har inte mått så bra och det påverkar hur träningen går. De andra två ekipagen var helt fantastiska vilket gör mig varm av glädje. Java kommer blir hur bra som helst på sök och det är så himla kul att se henne jobba, vilket driv hon har. För varje gång jag träffar henne blir jag bara mer och mer säker på att det kommer bo en aussie hemma hos oss i framtiden. Janis var även hon hur duktig som helst. Hon hämtar rulle och kan påvis vilket gör mig grymt imponerad. Idag utmanade vi henne extra vilket hon klarade galant. Det är så härligt att träna med nära vänner för då är man lika glad när deras hundar lyckas som med sin egen.

Gammelgubbarna (läs Ikaros och Max) fick gå spår istället för sök. Lisa var gullig och erbjöd sig gå Ikaros spår vilket jag givetvis inte kunde säga nej till då jag tycker det är nyttigt att han får gå olika personens spår så ofta det går. Lisa fastnade dock i lite svår terräng men det hindrade inte Ikaros för han är liten men hans stackars matte fick skynda efter så gott det gick. Det märks att han börjar bli mer självsäker i spårandet, och det glädjer mig. Vi har inte hållit på så himla länge så jag kan inte annat är vara väldigt nöjd med honom. Mindre nöjd var jag när han idag beslöt sig för att rusa fram till en hund han hörde. Han sprang inte hela vägen fram tack o lov. Troligtvis trodde han det var någon vi kände och när han insåg sitt misstag vände han snabbt på tassarna och sprang till mattes trygga vrå. Ikaros har egentligen inget intresse att hälsa på andra hundar men det är klart man blir orolig när han rusar iväg. Men men, jag lever efter mottot en gång ingen gång två gånger så har vi ett problem.

Här är några bilder som Johanna tagit från när vi träffades hon, jag och Linda. De är så fina!

Hur kommer det sig att det är lätt att analysera andras hundar men när det kommer till ens egna blir det genast mycket svårare.  Idag har jag insett att jag har gjort ett kardinal fel. Efter det att jag bestämde mig för att jag skulle tävla den 28:e har jag varit så fokuserad på de saker vi ska ha med i programmet och bara repeterat och repeterat. Inte konstigt egentligen att jag upplever min hund ofokuserad och att han hittar på annat istället. Jag insåg idag när vi tränade att usch vad trött jag är på dessa moment…då slog det mig, om jag är trött vad är då min hund! Så jag tog en näve godis och klickern, satte mig på golvet och började lära in ett nytt trick som jag vill ha med i mitt framtida program och det var som att få en helt ny hund (eller att få tillbaka samma gamla vanliga hund). Helt plötsligt var han helt med och ville ville ville. Han hade massor med energi och vi hade riktigt kul tillsammans. Snacka om att bli hemmablind och varför måste det vara så. Detta är det bästa med bloggen för det ger men en chans att varje dag analysera lite kring mig och mina hundar. Även om jag inte skriver allt så processar jag mycket i huvudet.

Vad är då slutsatsen efter dagens träningspass. Jo den är att vi ska vila i form. Jag vet att han kam alla rörelser och vi har tränat MASSOR på alla övergångar. Så antingen sitter det nu eller så gör det det inte och då får jag leva med det. Jag kan inte tjata dessa moment mer för då kommer han somna av uttråkning. Det roliga är att just detta var anledningen till att jag satte lydnaden på is. Ozzy klarar inte att nöta samma saker om och om igen vilket jag upplevde att lydnaden i stor utsträckning blev för oss. Jösses när ska man sluta göra samma misstag om och om igen…

Hade egentligen inte tänkt gå på träningen ikväll men som vanligt är jag glad att jag släpade mig dit. Inte för att vi hade ett underbart träningspass direkt utan tvärtom. Det positiva var att jag då hade chansen att testa lite nya idéer jag haft kring mig ofokuserade hund.  Så idag när han inte ville jobba band jag upp honom och antingen gick bort så att han inte kunde se mig eller till någon annan som tränade. Om han inte ville träna när jag kom tillbaka så band jag upp honom igen. Kan inte säga om det gav något resultat utan jag måste nog köra det ett par gånger för att veta, det jag märkte var att det var skönt för mig. Det finns ingen värre att försöka övertyga en hund att den visst vill jobba. Om han inte vill så vill han men då ska han ha tråkigt under tiden, det roliga måste bli att jobba med mig.

Jag testade vårt program till musiken och det känns riktigt bra. Hade velat göra det ett par gånger till innan tävlingen men jag vill inte tjata ut det för Ozzy heller. Tänk att ha en hund som inte ville något annat än att jobba för då hade man inte behövt tänka på sånt.

…mardrömmar om freestyle. Vi tävlade och jag glömde slutet av programmet och var nervös och förvirrad. Domaren gav oss 20 poäng och tyckte vi skulle vara nöjda med det. Det kanske inte låter så hemskt när jag skriver om det men i drömmen var det fruktansvärt. Gissa om jag vakande med ångest. Ångesten besegrade jag genom att inse att det bara var en dröm och sen gick jag in och anmälde oss till tävlingen. Nu ska jag fortsätta skriva hemtenta och försöka att inte tänka på hund och tävlingar en stund.